Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
givligt villkor för sakenhetens betryggande.
Emellertid fann kommittén vidare, att, även
om en lastlinje dåmera kunde på tillförlitliga
grunder inrättas, det vore oberättigat att
underkänna säkerheten av en på kännedom om
fartyget och gott sjömansbruk grundad
ned-lastning, detta särskilt i fråga om mindre
fartyg, vid vilka de på en säker lastning
inverkande omständigheter lättare kunde
överskådas. De sjöolyckor, som otvivelaktigt
timat på grund av felaktig lastning, ansåg
kommittén icke utan vidare få tillskrivas bristen
på lastlinje. Ej heller borde man överskatta
de hänsyn till säkerheten, som erhållit sitt
uttryck i den engelska tvångslastlinjen. Men
vilken uppfattning av lastlinjens värde för
säkerheten man än ägde, vore det enligt
kommitténs mening i varje fall visst, att
obligatorisk lastlinje icke borde införas utan efter
en ingående undensökning av de olika
fartygstyper, densamma skulle avse, med hänsyn såväl
till den fart, för vilken de voro ämnade, som
til! erfarenheten om deras brukliga
lastningssätt och prövade lastnings förmåga. Någon
sådan undersökning hade kommittén, med sin
uppfattning om det tillämplighetsområde, vartill
en svensk lastlinjelagstiftning åtminstone till
en början borde inskränkas, icke verkställt.
Emellertid fann kommittén det icke uteslutet,
att vunnen erfarenhet om lastlinjens verkan
beträffande fartyg i vidsträcktare fart och en
tilläventyrs utsträckt internationell tillämpning
av lastlinje i angränsande länder kunde i
framtiden påkalla införandet av lastlinje även för
fartyg i inskränktare fart, än enligt
kommitténs uppfattning för det dåvarande fanns nödigt.
I utlåtanden den 24 augusti 1910 över 1906
års sjöfartssäkerhetskommittés betänkande
konstaterar Kommerskollegium, att vad
som vore bekant rörande frågans tidigare
utveckling gåve an1edning till den slutsatsen,
att lastlinjespörsmålets dominerande ställning
snarare vore en produkt av de yttre
förhållandena än en följd av att denna fråga i och
för sig skulle vara av mera vital betydelse än
åtskilliga andra till samma lagstiftnings
område hörande ämnen.
Efter att hava uppställt frågan, huruvida i
vårt land något verkligt behov ur
sjösäkerhetens synpunkt förelåge att införa
obligatoriska lastlinjebestäm|melser, samt funnit, att
denna fråga på grund av bristande material
icke läte sig säkert bedöma, anförde
Kollegium, att det till följd härav kunde allvarsamt
ifrågasättas huruvida man icke borde uppskjuta
avgörandet av lastlinjespörsmålet, till dess den
då ifrågasatta fartygsinspektionen blivit tillsatt
ooh hunnit verka under ett eller annat år, enär
det med säkerhet kunde förväntas, att man då
skulle bliva i tillfälle erhålla tillräckligt
material för ej blott utredning, utan även ett
fullt vederhäftigt omdöme, huruvida behovet av
en obligatorisk lastlinjelag för vårt land
förefunnes eller icke.
Sedan Kollegium därefter belyst frågan,
huruvida införandet av obligatoriska lastlinjebe-
stämmelser i vårt land kunde äventyra
sjösäkerheten genom att befälhavarens
ansvarskänsla skulle kunna minskas och han frestas
att under alla förhållanden och med
åsidosättande av andra säkerhetsåtgärder nedlasta sitt
fartyg till lastmärket, vilken fråga Kollegium
fann böra besvaras nekande med det
förklarande tillägg, att, om sjösäkerheten skulle
befinnas äventyrad, korrektiv däremot kunde
vinnas, avhandlade Kollegium spörsmålet,
huruvida införandet i vårt land av obligatoriska
lastlinjebestämmelser borde förordas ur
synpunkten av den svenska sjöfartens bästa.
Härutinnan framhöll Kollegium bl. a. hurusom
svenska obligatoriska lastlinjebestämmelser av
ungefär samma innehåll som de sins emellan
rätt lika engelska, franska och tyska, helt visst
skulle vinna godkännande av andra länder,
som eljest tillämpade sina egna bestämmelser å
främmande fartyg, medan i saknad av sådan
egen lagstiftning den svenska sjöfarten skulle
äventyra att i varje fall av de olika länderna
underkastas tvånget av deras bestämmelser.
Liksom kommittén fann Kollegium vidare, att
för vårt land antagna obligatoriska
lastlinjebestämmelser i ett särskilt avseende måste
innebära en given fördel. Desammas befintlighet
borde nämligen underlätta utverkandet av
internationella föreskrifter av beskaffenhet att
medgiva vissa lättnader beträffande fartyg, som
föra däckslast av trä (trälastade fartyg).
Beträffande lastlinjebestämmelsernas
omfattning med avseende å farten utlät sig
Kollegium slutligen på följande sätt:
»Det nu anförda avser endast fartyg i
Nordsjö- eller vidsträcktare fart. Beträffande fartyg i
Östersjö- eller än inskränktare fart tillämpas
icke, åtminstone ej ännu, lastlinjetvång från
vederbörande myndigheters sida i de hitom
Skagen och Lindesnäs belägna främmande
hamnar gent emot fartyg från andra länder.
Ej heller bör ifrågakomma att ernåendet av
överenskommelse i lastlinjefrågan med land,
som anlöpes i Nordsjö- eller vidsträcktare fart,
förbindes med villkor om tvångslastlinje även
för fartyg, som går allenast i inskränktare fart.
Under sådana förutsättningar göres för
östersjöfarten och än inskränktare fart intet
behov av lastlinjebestämmelser ur
internationell synpunkt.
Ej heHer av humanitära skäl synes något
sådant behov föreligga, såvitt för det närvarande
kan bedömas.
Kollegium får därför avstyrka
tvångslastlinje för fartyg i östersjö- eller än
inskränktare fart.»
Kollegium ansåg emellertid tydligen icke
frågan härmed definitivt avgjord. I likhet med
1906 års kommitté fann Kollegium för sin del.
att även om spörsmålet om lastlinje för
fartyg i Östersjö- eller än inskränktare fart kunde
visa sig förtjänt av att tagas under
omprövning, detta dock icke borde ske, förrän
fartygsinspektionen kommit till stånd, enär några
bestämda särskilda lastlinjeregler för sådan
fart icke funnes och man före det fartygs-
554
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
