Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 11 NAUTISK TIDSKRIFT 1927
inspektionen börjat sin verksamhet saknade
möjligheter vare sig att utreda, om behovet i
fråga förefunnes, eller att uppgöra sådana
speciella regler.
1 det statsrådsprotokoll, som fanns fogat vid
den proposition (n:r 116) till 1914
års senare riksdag, varmed förslag
till den nuvarande
sjöfartssäkertietslagstift-ningen framlades, uppehöll sig
departementschefen särskilt vid frågan om lastmärkes
betydelse för tillsynen å fartygs lastnings
förhållanden, därvid han till en början
konstaterade, att den omständigheten, att lastmärket
underlättar, för att icke säga ensamt
möjliggör en verksam tillsyn över nedlastningen,
syntes hava blivit alltför mycket undanskjuten vid
diskussionen om fördelarna och ölägenheterna
av en lastlinjelagstiftning. Departementschefen
fann särskild anledning framhålla, att, där det
vore så inrättat, att lastningen medan den
påginge kunde underkastas kontroll av statens
tjänstemän, det bleve av synnerlig vikt, att
dessa tillsynsmän på ett enkelt och klart sätt
samt med minsta möjliga uppehåll för fartyget
kunde kontrollera fartygets nedlastning. En
utveckling till lastlinje fann
departementschefen därför vara en given följd av införandet
av statskontroll, som därförutan saknade
möjlighet att på ett effektivt sätt ingripa, innan
olyckan redan skett.
Vid behandling av spörsmålet angående
omfattningen av lastlinjebestämmelser med
avseende å olika farter, uppehöll sig
departementschefen först vid Nordsjö- eller vidsträcktare
fart samt framhöll, hurusom behovet av
lastmärke, både med avseende å fartygs säkerhet
och i övrigt, synnerligast framträdde
beträffande den vidsträcktare farten, där faran för
sjöolycka vore större samt lastlinje å våra
fartyg i allt fall påfordrades till följd av
lagstiftningen i andra länder.
Emellertid fann departementschefen, att det
av internationella hänsyn även kunde komma
att påkallas att, eventuellt i samband med
allmän internationell överenskommelse, införa
lastlinjetvång beträffande last- och
passagerarefartyg i inskränktare fart än vad nyss är sagt.
Så förmodade departementschefen det vara blott
en tidsfråga, när lastmärke komme att
påfordras i andra länders Östersjöhamnar jämväl å
främmande fartyg. Härtill fogade
departementschefen följande uttalande, som ordagrant
återgives: »Med anledning härav och då i
avseende å lastlinjens betydelse för säkerheten i
stort sett samma skäl tala för införandet av
obligatoriskt lastmärke i östersjöfart som i
Nordsjöfart, är det önskvärt att utredning i
syfte att träffa för våra fartyg lämpliga och
betryggande lastlinjeregler beträffande
förstnämnda fart skyndsamt verkställes.»
Beträffande åter inskränktare fart än
Östersjöfart fann departementschefen väl även där
förde’arna av en lastlinjelagstiftning ur
säkerhetssynpunkt göra sig gällande, ehuru dels
behovet härav på grund av den minskade
risken för sjöolycka och dess konsekvenser för
människoliv samt den större lätthet, varmed
befälhavaren vore i tillfälle att bedöma
lastningsförmågan hos här vanligen förekommande
mindre fartyg, icke framträdde så starkt som i
den vidsträcktare farten, och dels de med en
lastlinjelagstiftning förenade olägenheterna och
kostnaderna i inskränktare fart ansågos verka
relativt mera betungande för redarna, särskilt
för ägarna av de mindre fartygen i berörda
fart. Närmare utredning, än som då förelåge,
ansåg departementschefen emellertid böra
företagas rörande de eventuella verkningarna av
lastlinje jämväl i inskränktare fart än
Östersjöfart, därvid de större fartygen i längre
kustfart utomskärs i första hand borde avses. Nu
åsyftade utredningar förutsatte
departementschefen liksom Kommerskollegium böra ske med
tillhjälp av den föreslagna tillsynsmyndigheten
och grundas på de material, som under dess
verksamhet komme att vinnas till ledning för
frågans bedömande.
Vid frågans behandling inom 1914 års
senare riksdags särskilda utskott n :r 2
hade yrkats, att bestämmelser om lastlinje i
östersjö- eller inskränktare fart omedelbart
borde utarbetas. I anledning härav hänvisade
utskottet till nyss citerade statsrådsuttalande
samt fann med hänsyn till det läge, vari
frågan således befann sig, någon vidare åtgärd
från riksdagens sida icke för det dåvarande böra
ifrågakomma. I enlighet därmed fattades
riksdagens beslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
