Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
Ser man på utvecklingen av säkerheten till
sjöss och förresten även på en liel del andra
frågor inom sjöfartens område, måste man
medgiva, att det förefaller, som om konservatism vore
en egenskap, som är i hög grad utmärkande för
sjöfartens män. För att få igenom en nyttig och
nödvändig reform kräves det ofta flere årtionden
av utredningar och diskussioner.
Häri ligger i och för sig intet ont.
Snarare är det ett uttryck av omsorg om
näringen för att skydda denna från obetänksamma
och skadliga ingrepp, de må nu vara aldrig så
mycket dikterade av humanitära skäl och
välvilliga avsikter. Men det är ä andra sidan att
märka, att knappast någon av de
sjösäkerhetsbestämmelser, som framtvingats under de senare
årtiondena och som väl ingen nu i stort sett vågar
fördöma, har kunnat genomföras utan ett
kraftigt motstånd från sjöfartsmännens egna led.
När sålunda Sveriges Almänna Sjöfartsförening
för snart 25 år sedan behandlade
lastlinjespörs-målet, för övrigt ett av de första praktiska
spörsmålen på föreningens program — det gällde då
införandet av den allmänna lastlinjen — så
möttes förslaget härom av det kraftigaste motstånd
från både redare och befälhavare.
Ångfartygs-befälhavaresiillskapet i Stockholm hade för sin
del behandlat frågan något tidigare och ställt sig
absolut avvisande till reformen under samma
motivering, som föredragshållaren anförde som
bevis för den tidens uppfattning här hemma,
nämligen att man icke ansåg frågan tekniskt löst.
Med andra ord: lastmärket ansågs ej motsvara
de krav på sjösäkerhet, som man först tänkt sig,
eller, som det hette vid
Ångfartygsbefälhavare-sällskapets sammanträde: så som en person, som
icke är inne i saken, skulle kunna tänka sig
lastmärkets verkan.
Sveriges Allmänna Sjöfartsförening beslöt
också vid sammanträdet i fråga en skrivelse till
Kungl. Maj :t med anhållan, att lastmärket icke
måtte införas i vårt land. Samma behandling
mötte lastmärkesfrågan var gång den kom fram
under en lång följd av år.
Det kraftigaste argumentet mot en obligatorisk
lastlinje har alltid varit risken för konkurrens
från de länder, där dylika föreskrifter icke
finnas. Men i samma mån man mera allmänt
började införa lastlinjeföreskrifter, bortföll också
detta återhållande moment hos de länder, som
ännu höllo sig utanför. Då Sverige sent omsider
för sin del antog den allmänna lastlinjen, men
uteslöt Östersjön, så skedde detta, som
föredragshållaren anförde, dels på den grund att man ville
ha ytterligare utredning av den blivande
fartygsinspektionen och dels emedan man först ville
invänta lastlinjens inflytande på sjöfarten i
vidsträcktare fart.
Nu har fartygsinspektionen verkat i 12 år och
nu har åter frågan om fribordsregler för
öster-sjön av olika orsaker blivit aktuell, och nu
framföres åter mot desamma konkurrensens spöke.
De fyra nordiska länderna ha ju emellertid
under senare år med mycket stor framgång
arbetat på likformighet i den nordiska
sjölagstiftningen, och det förefaller mig, att
föredragshållarens avslutningsord slogo huvudet på spiken däri,
att om man kunde åstadkomma, vilket icke bör
vara svårt, likartade lastlinjeföreskrifter för de
nordiska länderna i östersjöfart — Finland
möjligen t. v. undantaget på grund av de av
föredragshållaren angivna skälen — så skulle också det
kraftigaste argumentet mot dylika föreskrifter
vara eliminerat.
Omständigheterna under årens lopp ha gjort,
att det aktiva fartygsbefälet — i varje fall den
övervägande majoriteten av detta — numera
kraftigt förordar införandet av lastlinjebestämmelser
i Östersjön, och det är min övertygelse, att de
flesta redare även skulle göra detta, om de kunde
bortse från konkurrensförhållandena.
Det är ingen människa som tror, att ett
lastmärke för Östersjön skulle borttaga alla
sjöriskerna på detta farvatten. De med
sjömanslivet förbundna farorna äro så inånga och av så
olika art, att det finns ingen lagstiftning i
världen, som kan förhindra desamma. Och man
skulle till oc.h med kunna våga det påståendet,
att riskmomentet för fartyg i barlast •— särskilt
beträffande våra moderna flatbottnade
handelsfartyg — är minst lika stort som för en viss grad
av överlastning. Men en barlastlinje eller
mini-milastlinje är dock praktiskt taget otänkbar, och
den är ej heller i samma grad behövlig, därför
att även om förlisningarna på barlastresor äro
procentuellt sett lika många som på grund av
överlastningar, så äro dock barlastresornas antal
så ringa, att de därav förorsakade förlisningarna
säkerligen intaga en ganska blygsam plats i
’statistiken. Det är ju också alldeles påtagligt, att ett
lastlinjemärke eller fribordsmärke icke kan ha
något preventivt inflytande på följderna av
felaktigt placerad last, oriktig viktfördelning eller
olämplig stuvning. Den omständigheten, att man
icke kan förhindra alla sjöolyckor, synes mig
emellertid icke utgöra något skäl för, att man
icke bör försöka begränsa desammas antal.
För det medelstora och större tonnage, som
lastar och lossar i Östersjön på eller från hamnar
utanför detta farvatten, har ju lastlinjefrågan
därstädes icke den ringaste betydelse. Men den
har det så mycket mera för den rena
östersjöfarten. Och vi veta alla, att speciellt bland s. k.
motorseglare och småseglare är olyckornas antal
mycket stort. Det är min uppfattning, att dessa
olyckor till stor del bero på överlastningar. Man
behöver för övrigt blott taga del av
Kommers-kollegii utredningar genom dess sjötekniska
biträde beträffande olycksfall på sjön för att
förstå, vad en obligatorisk lastlinje skulle betyda
för säkerheten på Östersjön.
Ä andra sidan får man medgiva, att för större
fartyg, som göra tillfälliga resor i Östersjön,
d. v., s. som både börja och avsluta sina resor i
Östersjön, får man väl betrakta detta farvatten
som ett innanhav med dess för dylika fartyg
mindre risker än t. ex. i Nordsjön och
vidsträcktare fart. Det förefaller som om dessa
omständigheter mycket väl kunde tagas med i beräkningen
vid fastställandet av ett lastmärke för Östersjön.
Jag har icke varit tillräckligt i tillfälle att studera
Kollegii förslag till lastlinje, men på grund av
den framställning föredragshållaren givit,
förefaller det mig, som om ett par ändringar skulle
kunna göras för att underlätta införandet av
sådant lastmärke. Framför allt ber jag få
understryka föredragshållarens uttalande, att det är
nödvändigt att vi få lika bestämmelser för de
länder, soin konkurrera på östersjömarknaden.
Herr ordföranden nämnde, att den kommitté,
som styrelsen tillsatt för behandlingen av detta
ärende, hade funnit intressena och meningarna
så olika, att styrelsen hade ansett det lämpligt,
att föreningens ledamöter i allmänhet finge
tillfälle att yttra sig i saken. Jag undrar, om det
skulle vara ur vägen, om mötet, utan att giva
styrelsen några direktiv, dock kunde ena sig om
ett uttalande, att lastlinjemärke i Östersjön är en
nyttig och ur säkerhetssynpunkt önskvärd
åtgärd, men att man, innan bestämmelser för
Sveriges del därom fastställas i lag, undersöker
möjligheterna och vidtager åtgärder för att få
likartade lastlinjeföreskrifter i Östersjön för" de
nordiska länderna och för övrigt de länder, som
konkurrera om frakterna där.
Tullkontrollör Rudberg:
Mot införande av lastmärke i östersjöfart ha
den svenska segelfartens män i princip ingenting
att invända, liksom de icke kunna sägas ha haft
det under senare år ifråga om åtgärder, avsedda
att betrygga säkerheten för fartyg och liv och att
bereda de ombordvarande största möjliga
trevnad, detta både av humanitära, eller det skall
visst nu heta sociala, och ekonomiska skäl. Man
har vuxit från den sparsamhet, som
karakteriseras av ordstävet: snål spar och . . .
Men mot införande av ett lastmärke i
östersjöfart, uträknat på samma sätt som för
vidsträcktare fart, ställa vi oss synnerligen tveksamma.
En utredning, verkställd så pass grundligt, som
den korta tid, som stått oss till buds, medgivit,
har visat, att införandet av dylikt lastmärke
skulle betyda en minskning av våra seglares och
motorseglares lastkapacitet på ungefär 10 procent.
Och för den, som har det ringaste begrepp om
558
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
