Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
1927
I Tyskland äro förhållandena något
annorlunda. Gällande fribordsregler äro av år
1908 och avse, fartyg, som nyttjas »in der
langen und atlantischen Fahrt sowie in der
grossen Küstenfahrt». »Die kleine
Küstenfahrt» faller alltså icke härunder. Med »kleine
Küstenfahrt» förstås fart från linjen
Fredrikshamn—Lysekil i Kattegatt samt västra
delen av Östersjön, inklusive Bornholm, samt
därutöver långs fastlandskusten till
Oskarshamn resp. Windau. I denna fart nyttjade
fartyg behöva således icke vara försedda med
lastmärke. Emellertid finns särskild föreskrift
om att de icke må vara överlastade. Vid
tillsyn härå til’ämpa myndigheterna särskilda
regler, innehållande vissa värden å fribordet,
bestämda i förhållande till fartygets
»Seiten-tiefe» (malldjup) och lindrigare än
fribords-reglernas värden. Detta synes innebära ett
slags fribordstvång, ehuru utan lastmärke och
utan särskilt certifikat. Beträffande nyss
antydda lindrigare fribord bör vid en jämförelse
med det svenska förslaget uppmärksammas, att
tyskarna för sin del synas fordra
fribords-ökning för fartyg, som icke är byggt för
högsta klass.
Fartyg, som befara Östersjön utanför den
nyss beskrivna »kleine Küstenfahrt», skola hålla
ett visst fribord, bestämt enligt de allmänna
fribordsreglerna och utmärkt i fartygets
»Fahrt-erlaubnisschein». Detta torde få anses utgöra
ett fribordstvång med certifikat men utan
lastmärke.
Tyskarna lära emellertid vara betänkta på att
tillämpa gynnsammare regler för segelfartyg
och segelfartyg med hjälpmaskin, närmast
sammanfallande med bestämmelserna för »die kleine
Küstenfahrt» ävensom att vid eventuellt
blivande internationella lastmärkes förhandlingar
föreslå ett särskilt fribord för Östersjöfart,
som då skulle gälla även »kleine Küstenfahrt».
Jämväl här torde en erinran böra göras därom,
att det lindrigare fribordet, såsom tyskarna
tänkt sig saken, synes motsvaras av strängare
materialfordringar än som uppställas enligt det
svenska förslaget.
Finland har en förordning om lastmärke
å handelsfartyg av år 1920. Tillämpningen av
densamma har emellertid suspenderats genom
särskild förordning av år 1921. Anledningen
härtill har officiellt meddelats vara den, att
äldre finska handelsfartyg i allmänhet äro
byggda mycket svagt och icke efter klass
eller särskilda regler, som gä1la uti andra
länder och vilka äro en nödvändig förutsättning
för att lastmärke över huvud skall kunna
anbringas. Detta förklaras i vissa fall gälla
jämväl nyare fartyg. Innebörden härav får väl
helt enkelt anses vara den, att finska fartyg
äro för dåliga för att kunna förses med
lastmärke.
Närmare uppgifter angående
lastmärkesfrå-gans läge i de s. k. randstaterna är jag
icke i tillfälle att lämna, då utförligare
officiella meddelanden hittills icke ingått samt
litteratur i ämnet icke varit tillgänglig å för mig
begripligt språk. Emellertid lära, enligt vad
svenske ministern i Riga telegrafiskt upplyst,
i Estland, Lettland ooh Litauen finnas
obligatoriska lastlinjeregler, gällande fartyg i all
fart, sålunda även östersjöfart.
Ehuru icke Östersj östat i egentlig mening,
torde Norge i allt fall böra medtagas i detta
sammanhang. Där finnas
lastmärkesföreskrif-ter sedan 1909. Enligt dessa skall varje norskt
fartyg om 100 bruttotons eller mera, som går
i utrikes fart —• fiske- eller fångstfartyg
undantagna — vara försett med lastmärke. Med
utrikes fart förstås all fart utanför rikets
gränser. Norska fartyg, inklusive s. k.
läktare (pråmfartyg), i östersjöfart skola alltså
vara försedda med lastmärke. Observera dock
under-gränsen 100 tons samt undantag för
fiskefartyg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
