Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
undvikande av nu rådande förvirring och av
oskicklighet vållad upprepning av meddelanden.
De krävde en skärpning av nuvarande
bestämmelser, som föreskriva att en radiotelegrafist
skall kunna avsända och med örat uppfatta
minst 25 ord eller hundra tecken per minut och
att en aspirant till telegraf licens skall
tjänstgöra en viss tid som »radioelev». Den svenska
delegationen konstaterade, att de svenska
telegraf isterna till största delen tjänstgöra på
lastbåtar och att utrymmet på dessa i regel är så
begränsat att det är nästan omöjligt att öka
personalen med en elev. Den svenska delegationen
yrkade på en minskning av fordringarna till 80
tecken.––
Det gamla slagordet »säkerheten till sjöss»
synes mig i och med detta konferensens beslut
ha fått sig en törn och för tillfället ställts i
skamvrån. Visligen har man nog inte satt det
längre bort än att det vid behov, då intressena
så föranleda, kan tas fram igen.
Det är ju allmänt erkänt av den aktiva
personalen på detta område, att ersättningen för
gnisten, d. v. s. rörsändaren, är olämplig.
Nyligen skrevo sålunda i fackpressen telegrafisterna
på en engelsk amerikabåt och protesterade
energiskt mot att denna typ skulle bli allmän. Den
främsta invändningen mot rörsändaren är att
den är för skarpt avstämd, vilket gör att
nödsignalerna äro svåra att uppfatta, även om
distansen till det sändande fartyget är ringa. Ett
medel häremot är att alla nödsändare bli av
gnisttyp samt göras obligatoriska på alla fartyg;
alltså även å fartyg som hava kraften ovan
däck. Den nya typen bör ej i något fall tolereras
såsom nödsändare.
Men en annan olägenhet vidlåder rörsändaren,
nämligen den stora räckvidden. Denna nackdel
gör, att Störningarna bli mycket stora. Man
be-tänke blott, att det efter det den av konferensen
bestämda förändringen genomförts, kommer att
finnas tusentals stationer arbetande på samma
våglängd. I de engelska telegrafisternas ovan
åberopade skrivelse framhålles också, att det,
bl. a. i Engelska kanalen, kommer bli svårt att få
någon hastighet på expeditionen.
Utan fördelar är givetvis ej rörsändaren, och
dessa fördelar skulle säkert så småningom fört
den in på fartygen, i den mån man funne medel
mot dess nackdelar. Som förhållandena nu
gestalta sig stanna emellertid fördelarna hos
leverantörerna av den nya typen. Det gäller ju
att på cirka 12 år riva ner ett 30,000-tal sta-
tioner och ersätta dem med nya. Man undrar
ej på att sjösäkerheten får maka åt sig inför
dylika affärstransaktioner.
Beträffande tjänstemännens kompetens kan
framhållas, att erfarenheterna av de
amerikanska separatbestämmelserna på detta område
knappast visa behov av en skärpning.
Telegrafister på såväl europeiska fartyg som
landstationer kunna mer än väl mäta sig med de
amerikanska virtuoserna. Dessa arbeta nog fort, men
måste därför också ofta repetera, och antalet
mottagna tecken per tidsenhet blir oftast
mindre, och lika ofta minskas tillförlitligheten av
det mottagna. Man bör på detta område sträva
efter god genomsnittskompetens. Några få
stjärnor betyda ej så mycket. — Emellertid, en
liten klapp får ju sjösäkerheten ha!
Svensk-amerikanska nyhetsbyrån ropar högt
om Amerikas seger. Ja, nog är dollarn segerrik,
men de koncerner, som dikterat konferensens
beslut, torde närmast lyda under beteckningen
internationella. Ej heller äro vi på denna sidan
Atlanten nog naiva att tro, att de amerikanska
redarna intressera sig för den tekniska
utrustningen å sina fartyg i så hög grad, att de, utan
att det är nödvändigt, lägga ner stora penningar
därpå.
Det främsta skäl, som framförts för en
övergång från gnist till rörsändare, är som bekant
att den senare skulle vålla mindre störningar för
den rundradiolyssnande allmänheten. Detta har
så småningom trumfats i folk utan att man i
allmänhet tänkt på att de drivande krafterna
bakom denna uppfattning till stor del äro rena
affärsintressen. Dessa stå nu med palmer i
händerna. Det är ej fullt säkert att övergången till
rörsändare får den avsedda effekten. Långt
naturligare hade det varit om förbättringen av
apparaterna fått fortskrida i samma takt som
hittills. Vi ha ej en aning om hur en modern
sändare eller mottagare av år 1940 kommer att
se ut eller fungera.
Som rätt är får ju allmänheten betala sin
ostörda rundradiotimme. Fartygen höja sina
frakter, visserligen ej så mycket för denna
detalj, men det skadar ej att tänka sig för innan
man ropar på allt för mycket förbättringar.
Många bäckar små göra en stor å. Konsumenten
är ju och förblir den enda mjölkko som ej får
sina. Som ett varnande exempel kan nämnas, att
ett telegram från ett fartyg till land kostar
redaren bortåt 150 kr. Beräkningen gäller ett
lastfartyg, som i genomsnitt sänder cirka 50 tjänste-
573
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
