Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverhopades af yttre göromål, föll allting småningom
tillbaka i sitt gamla skick, och de unga, som själfva skröto
öfver sina företräden och verkligen ägde allt, som kunde
göra lifvet behagligt, kände sig ganska olyckliga, ty de
saknade friden, hvilken lik lysmaskens stråle inifrån
upplyser allt, hvarpå den faller.
II.
JULGRANEN.
Det var en härlig, klar vintermorgon några dagar före
jul. Vintern hade detta år börjat ovanligt tidigt; sjön
låg redan drömmande under sitt silfverpansar, vassen
stack öfverallt fram med sina spjutsuddar, och de röda
hagtornsbären voro som glacerade af den lätta isskorpan,
hvilken vid soluppgången dragits öfver dem.
Då hördes i den stilla morgonluften jublande röster.
De tre Örnschöldarna kommo åkande på kälkar ned till
sjöstranden, och gubben Nils, skogvaktaren, lunkade
efter med yxan på axeln. Detta var för barnen en glad
dag, ty nu skulle de efter gammal vana gå ner till skogen
och se ut julgranen, och sällan hade detta företag
gynnats af ett så vackert väder som nu.
Snart hade de passerat sjön. På motsatta stranden
gick vägen uppför in i skogen. Där låg snön så jämn
och mjuk som en mantel af hvitt sammet, öfversållad af
tusentals diamanter. Ingen mänsklig fot hade rubbat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:16:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/neadelvan/0012.html
