Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Han räckte ut handen, men i detsamma hördes ett
skrik från den sidan, där Valborg stod.
Den usle hunden! Se, hur han har förstört min
snölampa, och den, som var så vacker.“
Gubben ville hejda hunden, men som han icke såg,
trampade han midt i Haralds pyramid. Den störtade
samman till en formlös klump. Förstörelsen var stor,
men större Haralds vrede. Han var icke af naturen
hårdhjärtad, men nu, uppretad af gräl och missnöje
med sig själf och sin omgifning, förlorade han all
besinning och ropade:
Packa dig genast bort, du, din otäcke gubbe, annars
— Ser du huset där! Det är Örnaholm, och där kan
du ge dig på finnas tillräckligt med drängar och
betjänter för att jaga bort landsstrykare. Hvad, går du
inte !“
Den gamle rätade på sig. En blixt for ur hans
slocknande ögon, och krampaktigt fattade han om sin tjocka,
knöliga påk, hvilken han höjde som till försvar. Det
isgråa håret fladdrade för vinden, och med dof, men
klar röst utbrast han:
Inte ser jag ert ståtliga hus, men ve, — ve öfver det
hus, där man hånar den fattige, det skall snart ramla,
och de som skryta öfver sin härlighet månde nog finna,
att den ej tillhör dem mera, och då skola de gråtande
vända sig därifrån. Ja, så säger skriften, och den säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
