Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
hvem jag är, lägger jag naturligtvis bort det namn och
den titel, som ej tillkomma mig att bära. Min far,
gamla Elsas man, var trädgårdsmästare här på stället
och hette Lindahl.“
Barnen stodo som träffade af blixten. Friherrinnan
grät stilla, men brukspatronen fortfor:
“Jag skall säga er, hur det hänger ihop. Mina
förmenta föräldrar, öfverste Örnschölds, voro länge
barnlösa, men fingo ändtligen en son, hvars amma Elsa blef.
Hon hade före sitt barns födelse förlorat sin man och
kunde därför, när hon fick taga barnet med upp till
slottet, flytta dit. Kort efter sonens födelse måste
öfverstinnan och hennes man resa till den förras far,
som blifvit sjuk i utlandet. =Elsa var fullkomligt att
lita på, men i hennes frånvaro hade en yngre tjänarinna
tagit upp det lilla, späda barnet och, ovan, som hon var,
släppt det i golfvet. I fallet hade gossen så skadat
hufvudet, att döden ögonblickligen följde. Då — så
berättade hon — kom frestaren och lockade henne att
gifva ut det döda barnet som sitt. Hon skulle
därigenom kunna skona föräldrarna för en förfärlig sorg och
på samma gång försäkra sin son om en lycklig framtid.
När olyckan. skedde, voro endast Elsa och tjänarinnan
uppe i våningen. Den senare var lätt förmådd att tiga,
och det döda barnet begrofs som Elsa Lindahls. De
små voro ganska lika hvarandra, och som föräldrarna
kommo att dröja borta nära ett år, märkte de vid
åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
