Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
komsten icke något, utan jag fick uppväxa som arfvinge
till Örnaholm.“
Några ögonblick satt han åter försänkt i tankar, så
fortfor han:
“Hemligheten blef icke upptäckt förrän efter
branden, då förskräckelsen och tanken på den nära
förestående döden uppskakade stackars Elsas samvete. Det
var svårt att se hennes ångest, och ändå ville hon ännu
i döden för mig bevara sin hemlighet. Hon hade dock
för pastorn bekänt den, men mot löfte om den djupaste
tystnad. Under feberyran framkastade hon emellertid
ord, som kommo mig att ana förhållandet. Jag frågade
pastor Elmberg på heder och samvete, och han kunde
naturligtvis inte neka. Så skref jag till hennes kamrat,
som lyckligtvis ännu lefver. Vittnesbörden stämde
öfverens, och nu är det intet tvifvel om att mitt rätta
namn är Torsten Lindahl.“
€O pappa, så sorgligt“, klagade Harald och tillade
frågande, “men Örnaholm?“
“Det tillhör min förmente kusin, baron Knut
Örnschöld, och som Serena är hans enda barn, i andra hand
henne.“
Serena, hon som de behandlat med förnäm
likgiltighet, hon skulle bli ägarinna till det paradis,
hvarifrån de bortdrefvos. Det var ett hårdt slag. Hvad
skulle hon nu göra? Naturligtvis hämnas, åtminstone
taga en triumferande min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
