Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
“Tack“, sade han, och en sky drog öfver hans ansikte,
det skall blifva mig ett kärt, men också ett smärtsamt
minne.“
A£ Elin fick han en plånbok. På den hade hon
broderat en lilja, som lutar sin stängel mot korset; en bild
af henne själf.
fVagnen väntar“, sade herr Lindahl och slöt sonen i
sina armar. “Gud vare med dig!“
“Farväl, kapten, tag väl vara på min gosse.“
Männen gåfvo hvarandra ett kraftigt handslag.
Ännu en kyss på moderns hand, ännu en viftning åt
Elin, som satt vid fönstret, ett raskt; “Farväl, pappa !“
och vagnen rullade bort.
De reste till Göteborg för att därifrån begifva sig till
den engelska hamn, där kapten Bryant skulle mottaga
sitt nya fartyg.
Så rullade Harald bort mot okända öden, och mor och
syster stodo länge med tårfyllda ögon och sågo efter
den hvita näsduken, hvilken, så länge vagnen var i
ögonsikte, vajade emot dem. Skulle de någonsin mötas
i detta lifvet, frågade sig fru Lindahl, i det hon gick
till sina sysslor.
XL
KORGMAKAREN.
Valborg saknade mycket sin bror, ty i motgångens
dagar hade de blifvit särdeles fästade vid hvarandra.
Under förtroliga samtal hade de följts åt på långa
proÄdel vänskap, 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
