Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d4
menader öfver bergen och genom dalarna, och som
Valborg icke hade ondt af sjön, hade hon ofta varit med
honom på hans båtfärder.
’Nu var hon ensam. Elin kunde ej ströfva omkring
med henne, och hvad mera var, deras intressen voro så
olika. Elins tid var upptagen af arbetet med och för
hennes elever, och hennes läsning gick i en helt annan
riktning, än hvad som roade Valborg. Dessutom var
hon nöjd med sin lott, under det systern, hvilken lefde
i fantasiens värld, hungrade efter något, som hon icke
ens själf kunde klargöra, men som gjorde henne till en
dyster enstöring.
Elin var så långt ifrån att sympatisera med detta,
att hon i stället var färdig att stämpla det som syndigt.
En vacker, solklar eftermiddag gick Valborg ut och
tog vägen åt ett håll, dit hon sällan styrde sina steg.
Här på den fredliga landsbygden kunde hon ostörd gå
långa vägar, och hon var aldrig rädd för att gå ensam.
Hon vandrade långs efter låga, glest bevuxna
bergåsar, tills hon kom fram till ett smalt pass. Branta
klippväggar reste sig på ömse sidor, täta nypon- och
björnbärsbuskar, insnärjda i sent blommande
kaprifoliirankor, gjorde klyftan nästan ogenomtränglig, men
Valborg var så förtjust öfver den ovanligt pittoreska
klippformationen, att hon ej lät afskräcka sig, utan med fara
för sina kläder banade sig väg genom det täta busksnåret.
När hon ändtligen krupit igenom, fann hon, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
