Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Under sånger, skämt och lustiga infall tvungo de honom
att vara med, och som han var ovan att spela, förlorade
han en betydlig summa.
Kamraterna voro ytterst vänliga. De följde honom
hem, och han måste lofva att följande afton komma
igen och taga revanche, som de sade.
Nästa dag mådde han illa och hade ej tid att gå upp
på skeppsmäklarens kontor och höra efter den plats,
som det var fråga om. MHan ansåg det kunde vara tids
nog till morgondagen och var dessutom icke riktigt på
det klara med, om han skulle bry sig om den.
På aftonen kommo . Rönnberg och Lindenstam och
hämtade honom. Natten gick på samma sätt som den
förgeående, men nu spelades hasardspel. Harald
började tämligen likgiltig och vann några gånger, men sedan
vände sig lyckan. Han förlorade den ena summan efter
den andra och blef till slut alldeles förtviflad. De
andra uppmuntrade honom alltjämt och rådde honom,
hvar gång han tappade, att göra ännu ett försök, kanske
blefve han den vinnande. Men nej, det blef värre och
värre, och slutligen slängde han bort de olycksaliga
korten, tog sin hatt och rusade hem.
Här kastade han sig på sängen utom sig af ledsnad
och förargelse. Hvilken dåre hade han icke varit! Nu
voro hans penningar borta, han kunde icke resa hem,
icke få återse sina föräldrar. Han undrade, hvad de
skulle tänka om honom, när de ii.ngo veta, hur svag han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
