Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Efter några dagars segling syntes på en ö nära
Colville-mynningen några andra eskimåer.
Denna gång fick Harald order att följa med kaptenen
och missionären, som med några andra utvalda rodde
dit. De voro alla beväpnade, och från båtens för vajade
engelska flaggan.
Öborna mötte dem med knifvar och spjut, och pilar
hördes susa i luften. Men snart försvann den fientliga
stämningen, och detta folk, som aldrig förr sett någon
europé, blef så gladt och upprymdt, att det icke kunde
låta bli att upprepa den bland eskimåerna gängse
vänskapshälsningen att stöta nästipparna mot hvarandra.
De voro jämförelsevis vackra och välklädda. Deras
höfding Attua var en mycket förståndig man och hade
ett behagligt yttre. Han hade tre hustrur och tretton
barn. De brukade tillbringa sommaren på stranden,
där deras renliga tält syntes på afstånd.
Fartyget kallade de en flytande ö, och de blefvo
därför mycket rädda, när de sågo, att det var rörligt.
Missionären gaf sig i samtal med dem och försökte
bibringa dem något begrepp om Gud, som skapat
himmel och jord och människorna. De tycktes aldrig ha
tänkt på att någon skapat dem. MHan talade om, att
för Gud är intet omöjligt, och att han ser allt hvad
vi göra.
De hörde tysta på, men när ’han visade uppåt och
sade, att Gud har sin boning ofvan sol och stjärnor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
