Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
framträdde Kemalualik, en gammal eskimå, och gaf
honom följande tillrättavisning :
“Öfver våra hufvuden är en stor, blå låda, det är
solens hus. Under sommaren är solen icke hemma,
men så snart hon går in i sitt hus, blir det mörkt. Det
finns i hennes hus många små hål, hvarigenom hon om
natten tittar ner på jorden.“
Om lifvet efter döden gjorde de sig en egendomlig
föreställning. +De ansågo, att det fanns två land, ett
vackert och ett fult. I det vackra landet bor en god
ande, som vakar öfver villebrådet, så att det ej går
bort. I det fula landet däremot bor en ful ande, som
gör människorna ondt. Dör en eskimå, som gifvit mat
och kläder åt änkor och faderlösa barn, kommer han
in i det goda landet, där solen alltid skiner, där det
alltid är varmt och där hvarken snö eller storm
förekommer, utan där sälar, renar och andra rara djur
finnas i sådana massor, att man kan fånga dem med
handen.
Resenärerna utdelade små skänker, hvilka hos det
enkla folket väckte glädje och förvåning, i synnerhet
ansågo de speglarna som något trolltyg. +De saknade
dock begrepp för gåfva och ville genast ge något i
utbyte.
Länge hade ej kapten M’Clure tid att uppehålla sig
på ön. Han måste, hur svårt han än tyckte det var att
åt mörker och okunnighet lämna de vänliga
männi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
