Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T5
skorna, taga missionären med sig och ge order om
uppbrott.
Öfver axlarna på en ung hustru, som med sitt lilla
barn på ryggen stod helt nära landstigningsplatsen,
hängde han sin stora, röda schal. Den arma kvinnan
blef mycket häpen, och som hon ej hade något annat,
drog hon ångestfullt fram sitt lilla barn, kysste det och
erbjöd det åt kaptenen. Schalen vågade hon ej
vidröra.
När missionären förklarade för henne hvad gåfvan
var, tackade hon med ett vänligt leende, mycket belåten
öfver att få behålla sitt barn.
I stället frågade hon hvad det var för djur, som
hade rödt skinn. De kände endast till djurhudar och
trodde därför, att de främmandes segelduk, rockar,
näsdukar och papper voro skinn af olika slags djur.
Dessa besök hos eskimåstammarna, hvaraf långs
kusten flera påträffades, voro för nordpolsfararna
angenäma afbrott i deras enformiga, men af mödor och
faror uppfyllda lif.
Bland dessa faror var isskrufningen, i synnerhet
innan de hunnit vänja sig vid den, en af de svåraste.
Helt plötsligt dånade och brakade det i isen. +Den
sprack sönder, och flak skrufvades öfver flak alldeles
intill fartygets ena sida, medan på den andra uppkom
en s. k. råk eller insjö i isen.
September månad nådde sitt slut, solen steg blott en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
