Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Först nära ett dygn sedan de lämnat skeppet, kommo
jägarna tillbaka, hungriga och uttröttade.
Här var allt folket i full sysselsättning. Kapten
M Clure hade gifvit befallning om att ett par slädar,
lastade med proviant, tält, gevär och ammunition m. m.,
skulle göras i ordning för en expedition utåt isen.
Det var en färd liknande den han gjort några veckor
förut, då resultatet blifvit nordvästpassagens upptäckt
den 26 oktober 1850.
Nu var det bara fråga om några vetenskapliga
undersökningar; och när han i strålande månsken en tidig
morgon körde ner från Investigator, följdes han af
besättningens välönskningar. Färden gick lyckligt, och
dagen före jul var han åter ombord.
Allt var där fejadt. Hvar mässingsplåt blänkte, men
ingen mistelten och inga järnekskvistar funnos att pryda
salongen med. Visserligen serverades högtidsmat, både
gås och plumpudding, men stämningen var tryckt, ty
i den kvällen gingo allas tankar till de kära hemmen,
där vid högtidsbordet en plats stod ledig.
Kaptenen höll ett vänligt tal och prisade
besättningens förträffliga hållning samt lofvade att göra allt hvad
i hans makt stod för att fångenskapens tid ej skulle bli
för svår; ett löfte, som den ädle mannen ärligt infriade.
För Haralds tankar stod den sista julen på Örnaholm
så lifligt, att när han kom ut och såg norrskensflammor
som eldtungor slicka himlen, tyckte han sig åter känna
Ädel vänskap. 6:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
