Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
eldsvådans alla fasor. Den gick också igen i nattens
drömmar och fyllde hans själ med många dagars oro
och hemlängtan.
Med början af februari steg solen ändtligen en minut
öfver horisonten, och ehuru kölden var så sträng, att
kvicksilfret frös, hälsade de henne dock med fröjd, och
vårlif genomströmmade deras sinnen. Det var ock
något nytt, soluppgången och vårkvällens stämningsfulla
skymning. Arbetet gick lättare än vid de ofta osande
lamporna, men allt efter som dagarna växte, aftog
behaget.
Allt syntes så enformigt, bara snö och is hvart man
såg, intet tecken till lif, ingen fågelsång och inga
blommor, och ändå kunde solen i middagsstunden värma så,
att både djur och människor lågo och gassade sig.
Ögonen ledo mest; de hade intet att hvila vid, och den i
solen glittrande snön framkallade flera fall af
färgblindhet.
Dessutom blir ofta följden af intensiv köld i långa,
ljusa dagar nervositet, åtföljd af sömnlöshet.
Under alla dessa svårigheter ökades besättningens
förtroende till kapten M’Clure. Han var ständigt lugn ;
hans kraft tycktes kunna täfla med isens, och hans
omsorger för besättningen voro outtröttliga.
Med beundran sågo de unga upp till honom och bland
dem särskildt Harald, som aldrig kände sig lyckligare
än i hans omedelbara närhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
