Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
stannar väl öfver vintern på Örnaholm, eller hur, tant
Lindahl, du släpper väl inte din son i första hugget?“
Serena har friskat upp sig betydligt“, inföll Harald
och såg belåten på den förr så kufvade och lillgamla
flickan. . :
En rosensky flög öfver hennes ansikte, ögonen lyste
af lefnadsmod, men hon hejdades i sitt svar af
tjänarinnan, som lämnade henne postväskan. Den innehöll
bland annat ett bref till herr Lindahl.
Det var från kammarherrn, hvilken skref, att som
Valborg önskade få bo så nära Örnaholm som möjligt,
och han i posttidningen sett, att baron Lindenstams
egendom, Höganfors, skulle säljas på exekutiv auktion,
så spekulerade han på den. Om han själf icke komme
att vara med om auktionen, lämnade han köpets
uppgörande till herr Lindahl. Brefvet var skrifvet i
Göteborg, och i slutet stod, att hans son med sin fästmö om
ett par dagar tänkte resa ner till Örnaholm.
Serena skyndade att inbjuda såväl kammarherre
Weidenfeldt som -hans son och fästmö att under några dagar
blifva hennes gäster.
Det var fullkomlig eftersommar, då de i midten af
september infunno sig.
Sjön låg och glittrade i solstrålarna, hvilka skeno
tvärs igenom de i höstens färger skiftande träden. >De
lyste så varma och strålade så fagert på stockrosorna,
hvilka som juvelprydda kungaspiror prunkade bland de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
