Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt fyra band — och ett supplementband — av David
Sprengels översättning av Julie eller den Nya Heloisa
vet jag att det är ett overkligt sätt att läsa.
– Flykt! säger jag mig. Gun säger ingenting alls. Hon
bara tittar på mig där jag sitter med sextio år gamla
korrekturfanor strödda kring mig på skrivbordet.
Upplagorna av "Julie..." uppslagna på sidobordet och
uppslagsverken tornar upp sig därbredvid på golvet.
Jag har nu skrivit ett utarbetat förslag. Skickat det till
Karl Otto Bonnier. Inte för att jag tror att han går med
på att ge ut verket på rätt sätt. Men han skall få
chansen. Förlaget lade ner mycket arbete på denna
översättning för sextio år sedan.
(Nu har Karl Otto läst mitt långa brev om editionen.
Man har haft möte i gruppen. Hans sekreterare
meddelar mig att det blir ett vänligt nej. Rolf däremot är
fortfarande intresserad. Vi får se!)
Jag kan inte låta bli. Jag är som en alkoholist inför
flaskan. Nils Andersson håller på att komplettera
George Sand åt mig i Paris. Två hyllmeter har jag,
romaner och självbiografier och tjugofem volymer
korrespondens och därtill en mängd sidolitteratur. Men ett
femtiotal romaner till finns som jag aldrig läst.
Gun är realist. Hon säger:
– Koncentrera dig på ett arbete i taget!
Hon är klok, Gun. Och det var inte hon som bad mig
säga nej till 1815—1848. Det var jag själv. Då när Nils
Andersson från Slatkine reprints i Genève skaffat mig
den saint-simonistiska Encyclopédie nouvelle av Pierre
Leroux och Jean Reynaud i sex tättryckta
åttahundrasidiga band. Jag insåg att det var så ohyggligt mycket jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>