Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var det inte. Med åren blev historien mig allt mindre
lustig. Eva vägrade sedan också att kännas vid den. Jag
tänkte på den i söndags när hon var här. Hon är nu
precis lika gammal som jag var den gången. I ett snäpp
har alla kulisser bytts. Sedan tittade jag på Janken. Min
son är en fyrtiotreårig akademiker med stort skägg och
början till flint; högt hårfäste kallas det. Han börjar
snart på sitt upplopp genom livet. Han har rört sig
genom tiden där han står med ölglaset i handen och han
har nu redan nått i kapp mig sommaren 1971 när Gun
och jag höll på med utställningen Folket och maktens
murar på Moderna museets filial ute på Skeppsholmen.
Dessa dagar när jag läst, sorterat, funderat på
fotnoter har jag levt som i en skimrande overklighet. Som
hade jag vistats i ett stilla rum utanför tiden.
Men visst kan jag förnuftigt bedöma min verkliga
situation. Jag skrev till Bill för att jag såg helt tydligt att
jag inte kommer att få tid också till detta. Trots allt är
det ett uppdrag större än att göra ett urval ur Rétifs
parisernätter. Tiden räcker inte till det jag vill ha utfört.
Stryk över, stryk ut. Jag orkar inte. Än har jag inte nått
dit där Vilhelm Moberg skrev mig att han inte tyade
längre. Men jag närmar mig.
Nej, det är inget särskilt fel på mig. Jag har klagat för
Hans Isaksson som tittat till mig de senaste tio, femton
åren.
– Jag är trött. Jag somnar så lätt. Jag har en
leverfläck på ryggen. Prostatan krånglar när jag blir kall. Jag
är trött. Finns det piller?
Men han bara flinar och säger:
– Du är sextiofem. Helt vanlig trötthet för din ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
