Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
börjat skriva åt The Nation fast jag lovade dem det i våras
när jag var uppe hos dem i New York?
Jag ställer ju upp för än det ena och än det andra här
i Sverige. Och om Britt Schölin från Mariefreds
Bokhandel ringer kommer jag — om jag inte redan är
bortlovad. Uppträder som Gustav Vasa på Gripsholm eller
signerar böcker. Det valet har inte med språket att göra.
Det är ju inte svårare att skriva på engelska än på
svenska.
Från 1959 till några år in på sjuttiotalet kom mina
huvudsakliga inkomster från arbeten skrivna på
engelska språket. Man kan säga att jag kunnat ta klivet. Jag
hade inte behövt göra det i geografisk mening. Passera
Immigration och bosätta mig i New York. Det hade
bara ställt till med eländiga myndighetsbråk. Jag var
och är subversive. Men jag kunde hållit mig i Europa —
eller Asien, som Gun ville. Jag kunde också bosatt mig i
Mexiko där jag trivs bättre än i Förenta staterna. Men
jag gjorde det inte. Fast jag höll kontakterna och
fortsatte skriva lite åt den marknaden.
Det finns ett enkelt skäl. När Lars Gustafsson skulle
fylla femtio ombads jag delta i hyllningsskriften för
honom. Det gjorde jag. Men han refuserade mitt bidrag.
(Jag har senare tryckt det på annat håll.) Jag skrev om
den fara han utsatte sig för. Den Ola Hanssonska. Visst
kan man leva utomlands. I årtionden om så är. Men
man kan inte glida ur en kultur in i en annan. Hur man
än anstränger sig får rötterna inget riktigt fäste. Orden
töms. Tillslut kanske man som Ola Hansson (eller den
på sitt sätt betydelsefullare Ole Edvart Rølvaag)
försvinner ut och bort. Då hjälper varken att man omskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>