Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sova ordentligt. Om den visste han mycket. De hade
inte bara varit gifta; de hade träffats på sanatorium.
Innan de gifte sig hade han och jag delat rum i Berlin
1951. Jag hade varnat honom för Gun. De var förlovade
då men jag hade avrått. Kamratligt. I bästa syfte. Jag
hade inget med Gun att göra då. Dels för att jag var gift
med Nadja och dels för att jag var — olyckligt —
förälskad i Marianne, en flicka som av politisk medvetenhet
återvänt från emigrationen i Sverige till Tyskland och
gift sig. Av plikt menade jag. Vi gick och talade om
detta på Berlins gator nätterna igenom. Vad var rätt
och vad var fel. Man var sådan då. Man skulle vara
genomlyst, politiskt medveten om sina handlingar och
känslor, uppriktig och direkt. Efteråt skrev vi långa
brev till varandra. Nästan sådana brev som just i Julie!
Nu är hennes man död. Själv är hon pensionerad från
sin docentur. Det ockuperade efterkrigstyskland hon av
idealism återvände till och som blev DDR är redan
försvunnet. Hon är tillbaka i ett Sverige som inte är vår
ungdoms Sverige och är nu omgift. Vi har inte mycket
att säga varandra.
Gun och Torsten skämtade med varandra om vad jag
sagt då i Berlin, har jag hört. Jag tror inte längre på
sådana skämt. Inte vet jag om Gun förlåtit det
egentligen. Men jag har inte frågat henne och mitt
uppträdande tillhör en beteendemall som nu ligger mellan två
och fyra generationer bakom oss. En som Sigurd Hoel
lite roat spydigt skildrade i Syndere i sommersol det år
jag föddes, 1927. Nu är det ideala beteendet ett annat.
Mig mer främmande. Det var länge sedan jag hörde
orden kamratäktenskap och justehet i offentligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>