Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var. Hur skulle jag det? Skulle jag öppnat dörren utan
att knacka för att se efter? Att Alva avskydde Annika,
det vet jag. Annika kom till Indien för att träffa Gunnar
en sista gång, hon hade cancer. Men hon var
fortfarande stilig på ett sätt den mer söta blonda Alva aldrig
varit. Två kattor log mot varandra som i en fransk
salongskomedi.
På femtiotalet när Alva hade flyttat ut och Annika
var Gunnars sekreterare, värdinna på bjudningarna i
hans hus, då hoppades jag att Alva och han skulle göra
slut på ett äktenskap jag enbart såg som falskspel. Han
och Annika borde passa bättre.
Varför det inte blev så vet jag inte. Kanske hade det
med Annikas religion att göra. Kanske med annat. Jag
frågade aldrig. Han sade aldrig något. (Noa!)
Men jag tror att om det gått så då hade han och jag
fortsatt att gräla som vi gjort alla år men vi hade nog
umgåtts. Det var ju Annika som skötte mycket av de
närmare kontakterna mellan mig och honom. Hon
skrev och utformade de brev till mig han
undertecknade; hon ordnade allting. Jag tyckte om henne. Hon var
inte grundfalsk som Alva.
När jag hävdar att Alva var grundfalsk finner många
detta svårt att förstå. Man vill gärna tro att jag skriver
det därför att jag har någon särskild och i djupet olöst
känslomässig knut i mitt förhållande till henne eller,
rättare sagt, till minnet av henne. Det tror jag inte jag
har. I varje fall inte de senaste fyrtio åren och mer.
Visst känner jag hennes yttre. Hon var ju i
offentligheten så glittrande charmig. Kunnig var hon också.
En utmärkt administratör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>