Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprörd och förebrådde Gunnar att han tillåtit detta.
Därefter inbjöds vi inte. Jag hörde att Per Wästberg i stället
inbjöds som litterärt umgänge. Kanske roade det mig
inte riktigt. Slutligen, 1967 på sommaren, sade hon att
vi inte borde träffas. Erlander hade undrat över det.
Säkerhetspolisen hade lagt märke till det. Det var på
den tid då chefen för Utrikesdepartementets politiska
byrå ambassadör Dick Hichens-Bergström gavs en
allvarlig varning av Säkerhetspolisen för att Marianne
Höök, som han gift sig med, sympatiserade med FNL.
– Då ses vi aldrig mer.
Vad fanns annat att säga henne.
Då kände jag verkligen igen henne från min
barndom. Från det krypande angivarbrevet till Förenta
staternas myndigheter. Hon förmådde inte ens i en så
allvarlig situation vara uppriktig. Hon skulle
nödvändigtvis låtsas. Grundfalsk!
Troligen innebar detta samtal en förändring i min
inställning till henne. Den märks om man lägger
Confessions (som skrevs ut i sin slutliga version på Kuba
någon månad innan det samtal där Alva för sin karriärs
skull bröt förbindelserna med oss) bredvid Barndom.
Gunnar reagerade sedan efter demonstrationen 20
december på samma obehärskade sätt som han reagerat
mot Herbert Tingsten och som han senare reagerade
mot Inga Thorsson och Karin Söder. Att han gick ut
och sade att jag borde ge mig iväg till djunglerna och dö
hellre än att störa den socialdemokratiska regeringen i
Sverige var typiskt för hans karaktär. Men jag förstår
honom bättre än Alva. Han var gubbelak; inte falsk.
Säg så här: Jag hade blivit illa slagen av polisen. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
