Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talade om Brezjnevs reala socialism och fred på jorden.
Ännu är det långt till dess vi uppnår det mänskliga
släktets jämlikhet. Men vi som menar att endast då kan
vi ta klivet ut ur förhistorien har ju inte försvunnit
under den tiden nyliberalerna menade sig ha segrat på
alla fronter. Vi försvann ju inte 1795 heller, och inte på
1830-talet. Detta är viktigt att komma ihåg; så länge
grundfrågan — det mänskliga släktets jämlikhet — står
kvar kommer också vi av nödvändighet att finnas till.
Alldeles oavsett att vi själva dör. De flesta av de våra i
denna sedan ett par hundra år pågående samtiden är
redan längesedan döda. Men vi läser dem, förändras av
dem. De verkar. Särskilt många år har jag själv inte
kvar heller. I bästa fall gjorde jag rätt 1946. Men det
kommer varken jag eller de misstänksamt protesterande
småbrukarrösterna inom mig någonsin att få veta.
Dock, bland högarna jag sorterade i källaren fick jag
tag i en artikel av Roger Vaillant i Le Nouvel
Observateur 26 november 1964. Jag hade spart den och gjort
förstrykningar för att skriva en skriftställning om den.
Men annat kom emellan. Roger Vaillant är själv död.
Han dog redan 1965 femtiosju år gammal.
Den som var med minns stämningen 1964. Det
talades i Sverige som Frankrike om avideologisering,
ungdomens likgiltighet, den mediamasserade människan.
Roger Vaillant beskriver detta och han har varit med
om det flera gånger förr. Aldrig tycktes det franska
folket så likgiltigt som 1932. "Fyra år senare ockuperade
metallarbetare och gruvarbetare sina fabriker och
gruvor... butiksflickorna ockuperade Galerie Lafayette och
ministeriernas kontorister defilerade med knuten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>