Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Personer jag känt och jag inte känt. Om jag svarade på allt
finge jag ingen tid att arbeta vidare. Det mesta är
felläsning, missuppfattning eller — som i Henrik
Bachners fall — medvetet och i ond avsikt utförd falsk
citering. Den som själv vill veta något bör gå till
bibliografin, se efter, sedan slå upp och läsa själv.
Men inte kommer de att göra det.
Om det enbart rörde sig om synen på Jan Myrdal som
person är det egentligen inte så viktigt. Visst kan det vara
irriterande att skällas för det ena eller det andra. Men
detta privata obehag är tillfälligt. Jag märker när jag ser i
de klipp Erik Edwardson katalogiserar att jag redan
glömt de flesta sådana angrepp. Även de mest infama, de
som går på äran. Det förvånar mig att jag med mitt goda
minne för skrivna ord glömmer sådant så lätt, att jag
låter överjaget stryka över för att kunna gå vidare. Men
det är nödvändigt om jag inte skall fastna. Dessutom rör
det bara min person. Vad man anser om den kan i vart
fall inte sträcka sig bortom livets upphörande. Vad en
eftervärld kommer att säga om mig eller hur den
glömmer mig kommer mig inte vid.
Fast detta att jag glömmer är inte glömska. Det är ett
aktivt skydd. På Publicistklubben går jag förbi en man
som sträcker ut sin hand. Jag pumpar den hjärtligt och
undrar hur han mår. Han blir konstig i ansiktet och
frågar hur det kommer sig att jag vill hälsa på honom.
Då ser jag att det är en TV-producent, en
fredsrörelseidkande vpk-are, som gång på gång angriper mig, som
gör det så grovt som möjligt och som gör det för att
komma åt mitt arbete genom min person. Men jag hade
strukit ut honom. Nu när jag minns scenen märker jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
