Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
decennier som jag kunde hitta i en okänd låda i källaren eller
bakom en osynlig dörr i väggen finns heller inte. Inte
ens lådan finns. Förr, inte bara när jag var barn, kunde
jag fantisera mig till sömns med långa invecklade
historier om hur den tiden skulle användas. Men tillslut gick
fantasin alltid snett. Hur gick det med allt jag gjort, alla
jag umgåtts med i den extra tiden? Som för Marcel
Aymés Jules Flegmon i berättelsen om
ransoneringskortet på tid. När han köpt sig tidskuponger på svarta
börsen och den 34 juni mött sin stora kärlek Elisa tog
kupongerna slut den 36 juni på kvällen just som Elisa
skulle resa bort och inte återkomma förrän den 60 juni
och när han var tillbaka i vanlig tid kände Elisa inte
igen honom. Den Elisa som fanns i vanlig tid hade
aldrig träffat honom. Och att jag bara skulle sitta inne i en
mörk utomtid och skriva och komma tillbaka in genom
väggen igen med en pappersbunt var inte något jag
kunde fantisera om länge.
Det är så lite tid kvar för mig att handskas med.
Det är inget att tala om ty Eva säger då att det inte är
någon nyhet för henne eftersom jag pratat om detta så
länge hon minns och Gun menar att jag inte skall mala.
Men det hindrar inte — lika litet som att jag såvitt
läkarna säger är frisk och stark — att det faktiskt är
sant. Där har jag arbetat och stått i och nu har jag till
slut målat in mig i det lilla hörn som är kvar av livet för
mig.
Förbannelse!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>