Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1989: Året efter döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det har jag gjort alla år även utan läkarordination.
Min mor fick samma råd av sin läkare mot sitt hjärta
för övrigt.
Jag bör undvika kofett och jag skall äta mycket fisk
och mycket sallad och mycket grönsaker. Men så har vi
alltid ätit. Jag bör äta havregrynsgröt mot det farliga
LDL-kolesterolet och för att höja det nyttiga
HDL-kolesterolet. Men gröt till lunch har jag ätit ända sedan
jag var barn. Jag älskar gröt. Mina blodfettvärden har
alltid varit bra. Precis i mitten mellan lägsta och högsta
gränsvärde. Och vad avstressning beträffar har jag med
yoga och andningsövningar och liknande sökt hålla rätt
tonus i musklerna och rätt svängning
spänning/avspänning ända sedan ungdomen då jag tänkte bli
vegetoterapeut. Där är inte mycket nytt att komma med. De
ärftliga faktorerna spelade nog relativt större roll för
min sjukdom. Men dem råder jag inte över. De är givna
som döden är given i generna.
Dock, jag mår så bra som jag inte mått sedan 1975 i
Berlin när jag första gången på allvar började känna av
hjärtat. Har ju också tappat de orörlighetens feta kilon
jag lade på mig under de trötta åren också. Ty mellan
1975 och operationen sommaren 1988 tvangs jag
hushålla med krafterna.
Allt som vanligt alltså. Men samtidigt inte.
Ty när jag vänder mig om funderar jag. Då, för ett år
sedan, dog jag inte i Moskva. Fast så som jag kände mig
månaderna därefter och så allt svårare och svårare det
var att röra sig och så alltmer ont det gjorde att ens
förflytta sig tror jag att jag nog skulle smällt av redan
nu, eller strax i alla fall, om jag inte för ett halvår sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
