Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett utkast till Barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Numera botar man sådant med en spruta, sade
Gunnar. Människan är som en maskin. Det gäller bara
att hitta rätt skruv att dra åt.
Den läkaren var vän i familjen, de brukade ha
kräftfest tillsammans. De dukade långbord också med
reservborden från mitt rum och systrarnas rum. De satt
sedan med små hattar på huvudet. Gunnar sjöng
snapsvisor till luta.
Läkaren bara tittade på mig där jag stod vid dörren
och teg. Han bad mig inte ens klä av mig. Han lyssnade
på Alva och skrev ut recepten. Någon undersökning
gjordes aldrig.
Jag var könsmogen. Det känns löjligt att behöva
skriva ut det. Hade man frågat mig hade jag sagt som det
var. Åtminstone om jag fått vara ensam med läkaren.
Sedan förra sommaren när jag fyllde femton hade jag
ejakulerat när jag runkade. Men ingen frågade.
Egentligen hade jag nog värjt mig mot frågor också. Märker nu
hur ilskan stiger upp inom mig. Kränkningen nästan
kväver mig ännu ett halvt sekel senare.
Var dag skulle jag äta tyreoideatabletter. Varannan
dag skulle distriktssköterskan vid Höglandstorget ge
mig en spruta testosteron. Det var som att hamna i ett
berg-och-dalbanetåg. Allt snurrade till. Visst magrade
jag. Men jag började darra också. Darra så mycket att
rektorn, Erik Sandberg, kallade in mig på expeditionen.
Han misstänkte att jag gjorde mig intressant. Jag sade
ingenting till honom heller utom att jag tänkte skriva.
– Bli journalist? frågade han. Ja, så länge du inte vill
bli kåsör. Du har ju lätt för att uttrycka dig.
Det var den värsta tid jag varit med om. Jag försökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
