- Project Runeberg -  Inför nedräkningen /
159

(1993) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Tolv på det trettonde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde jag leva fri och inte som de andra som anpassats.

Infor döden kunde jag inte uppleva ångest. Den vore
oförnuft. Brist på insikt. Hur det än var visste jag dock
att döden var starkare än jag. Förr eller senare var det
slut för mig som för alla. Och nu tycktes det bli förr ty
hjärtats kranskärl var igenslammade och kroppen
därmed slut och jag med den.

Jag undrade om det skulle börja lukta kring mig mot
slutet också. Balzac stank när han låg döende utan att
ha kunnat fullborda sitt arbete. Kranskärlen hans var
igenslammade, hjärtat skadat och kroppen rotade då
när han kom tillbaka till Paris och äntligen skulle flytta
in på allvar i det hem han skapat åt sig. Fast jag hade
mina tänder kvar. Det hade inte han trots att han var
tio år yngre då när det skulle till för honom.
Förbannelse!

Inte är detta något ovanligt inte! Jag är en av många.
Inte bara av många tiotusenden utan av de oräkneligt
många. Och nog visste jag. 1974 när jag var fyrtiosju år
gammal fick jag starka smärtor i bröstet när Gun och
jag skulle dokumentera romansk konst uppe i
Pyrenéerna. Det var därför jag gick till läkare. Men han hittade
ingenting. Två år senare fann jag att jag gick
långsammare än förr.

Nog hade jag börjat förstå redan vid mitten av
sjuttiotalet vad det innebar att jag gick långsammare och
att mina skogsvandringar började bli kortare. Denna
begynnande insikt styrde också inriktningen på mitt
skrivande. Det blev nödvändigt att se efter. Detta
förklarade jag i inledningen till Barndom. Men insikten
om att det nu var min tur styrde inte bara på så sätt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:17:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nedrakn/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free