Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På förekommen anledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påpekade jag för honom att de böckerna icke var
litteraturvetenskap, icke var biografi och därmed inte var
användbara som källmaterial i hans avhandling.
Däremot kunde han använda det jag skrev som
eftermäle vid Gunnar Myrdals begravning. Det har jag
senare publicerat i En annan ordning. Visst finge han
komma till Fagervik för att resonera om tjugotal och
trettiotal utifrån den och andra texter. Bilfärden hit från
Arbetarrörelsens arkiv där han satt och forskade skulle
ta en timme.
Sedan hör jag ingenting från professor Jackson. När
han inte kunde använda berättelserna ville han
ingenting veta. Eller också var han rädd om FBI-materialet.
Eller hade han träffat folkhemska ämbetsmän som
varnat för mig och det material jag har i mitt arkiv.
Men att denne amerikanske professor på detta sätt
höll på att skriva in sig på fel spår i sin avhandling är ju
inte hans fel. De ansvariga för detta sitter på Kungliga
Biblioteket i Stockholm och Bibliotekstjänst i Lund.
När jag för några år sedan upptäckte att Barndom
och därefter En annan värld av dem klassades under
beteckningen Gcz och i de svenska biblioteken
placerades på hyllorna för litteraturvetenskap — alternativt i
avdelningen biografier allmänt — under det att
Skriftställning placerades på Hc, skönlitteratur, då
protesterade jag.
Först var jag naiv och trodde att det gick att rätta till.
Det hela var ju bara ett misstag. Jag visste ju vad jag
skrivit i det ena fallet som i det andra. Jag hade också
noga redogjort för det. Men ämbetsmännen visste
bättre. Att tala till dem var som att tala till väggen. De hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>