Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mälarsommar 1989
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och plötsligt inser jag att jag på detta sätt både talat
om för mig själv att det nog inte är så lång tid kvar för
mig att verka på och att detta betyder mindre. Jag är
väl inte klokare än förr men har heller inte blivit så dum
att jag kammar hypotek över flinten. Tio arbetsår till
sade läkaren. Men denna morgon misstänker jag att det
kanske inte betyder något alls ena vägen eller andra.
Orden blir skrift i vatten nu som 1865.
Men det var ju det man tänkte då för femtio år sedan
och mer när de skällde i skolan. Vad gör detta om
hundra år? tänkte man. Då är vi alla borta.
Klassföreståndaren, kamraterna och jag. Och man flinade för
man såg plötsligt hur hela skolsalen var som en enda
granrismajad dödssal varifrån små begravningsföljen
drog bort från pulpet och bänkar. Det var helt små och
mycket detaljerade följen som drog bort.
– Flina inte också! ropade adjunkt Lindmarker då.
Och man såg hur han blev alldeles röd om kinderna.
– Flina åtminstone inte Myrdal! och så fick man ny
anmärkning.
Och nu har halva den hundraårstiden gått och redan
är de flesta borta och snart också vi som ännu är kvar
och var den liggaren med närvaroanteckningar och
anmärkningar finns vet jag inte och i vart fall betydde den
ingenting för mitt liv.
Och det hade jag ju vetat redan när jag hörde
stålpennan raspa mot papperet.
Nej, klokare blir man inte med åren. Det trampar i
trappen. Tårtan är på väg.
– Då skall han skjutas, ropar barnbarnen därute i
övre hallen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
