Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mälarsommar 1989
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om tid och extra tid
Då jag har alltför mycket att göra denna sommar, då
det finns arbeten som pockar på att slutföras och då det
som alltid är ont om tid — dagarna har bara sitt
fastställda antal timmar och veckorna bara sina ynka sju
vanliga dagar — får jag nu svårt att sova om nätterna.
Det är inte konstigt. Jag är inte stort annorlunda än min
gamla motorgräsklippare. När jag skall strypa den vill
den inte komma till ro. Den fortsätter in i det sista att
hacka sig fram. Likadant är det med mig. Med andra
också för den delen. Man är gnidig om tiden. Man
arbetar från tidig morgon till sen kväll och sedan kan
man inte bara stänga av. Tankarna formerar sig till ord
och om man är skrivande då ligger man i mörkret och
knappar vidare. Det är oförnuftigt. Men tyvärr rätt
ohjälpligt.
Så har det också varit så länge jag kan minnas. Tiden
räcker inte. Man borde hitta mer tid någonstans. När
jag var barn fantiserade jag om dörren i väggen.
Därbakom fanns det Andra. Man kunde öppna den
hemliga dörren och gå genom väggen och komma ut på andra
sidan. Och när man gick tillbaka genom dörren igen
efter allt man gjort och varit med om där på andra
sidan då hade alls ingen tid förflutit i den vanliga
verkligheten. Som för honom som i sägnen besökte vännen
bland de döda fast tvärtom. Om man reste sig från
bordet och gick mot väggen när de vuxna blivit alldeles
blåröda i ansiktet och kippade efter andan för något
man sagt och gick in genom dörren i väggen — den
öppnade sig när man gjorde det hemliga tecknet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>