Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nu defraggar jag livet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vänskapen med för den delen. Och kärlekar. Man måste vara
försiktig så man inte skär i kvicken sin.
Jag öppnar dock åren och livet och kör igenom dem.
Anställningar och fast arbete har jag ju undvikit. Jag
har därför inte kopplats av, slagit ihjäl tid på de spillda
veckor de svage kalla semester, säger jag åt henne. Men
hon tycker inte det är lustigt. Visar mig dock oredig tid
att radera. Jag sitter vid skärmen och tar bibliotek efter
bibliotek. Sätter dit markören och trycker till och upp
kommer livsdokument efter livsdokument. Radera?
Behåll?
Det är djupt lustfyllt.
Nu förtätar jag. För att inget störande tankeslams
skall komma upp ur onödorna till medvetandet skriver
jag över det fria med 1 0 1 0 1 0 1 och så ligger nu
framför mig 29 procent jungfrulig och möjlig arbetstid.
Vad är nu det? Det blir nog lika mycket spilltid
framöver som det redan varit. Får förtäta då och då bara.
Vid 1 började jag skriva för livet. 4 normalarbetsår
har alltså gått. Om de utgör 61 procent av den utmätta
tiden bör jag ha — låt mig se — 22 år och 4 månader
kvar ungefar. Smäller av någon gång på sommaren år
2013. Jag skrattar lyckligt. Oceaner av tid!
Men det finns ju sådant jag ville ha ogjort. Jag kan
söka hela livsdisketten efter blamagerna. Hur var det när
jag inte fick stånd med flickan jag träffat på Skansens
dansbana och hon sedan skrattande talade om det för
Leo som senare blev chef på Luftfartsverket och som
roade sig med att berätta om det ännu en generation
efteråt? En blamage att radera, utplåna och förtäta ur
existensen! Det finns ju annat sådant. Togs det bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>