Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bortom anständigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
farlig. Jag kan inte påminna mig att någon av dem
reagerade när Robert Faurisson blev fysiskt misshandlad och
ett lagligt offentligt möte sprängdes med våld i
Stockholm i våras. I vissa fall vet jag att en sådan
principlöshet beror på feghet. Man vill inte sticka ut hakan. Man
vill inte beskyllas för att vara antisemit (som om man
hävdar Robert Faurissons yttrandefrihet) eller i ett
tidigare decennium landsförrädare (när man påpekar att
regeringen ljuger). Men jag tror inte det är feghet i hans
fall. Det är heller inte en hans emotionella reaktion
sprungen ur egna erfarenheter av nazistisk antisemitism
— som hos Joachim Israel när han för tio år sedan på
färjan mellan Rødby och Puttgarden reagerade så
privat och irrationellt häftigt mot vad jag skrivit om
Robert Faurissons yttranderätt. Snarast verkar det i
Anders Ehnmarks fall vara en liberal blockering från
femtiotalets Uppsala om allt som rör Israel.
Fast det liberala sitter nog djupare. Överhuvudtaget
var jag — som många andra, speciellt då jurister —
kritisk mot hans arbete när han satt som vpk:s
partirepresentant i yttrandefrihetskommittén. Han flummade
till, tänkte inte tillräckligt principiellt. Den lite otydliga
liberalismen spelar nog också en roll när han inte vill se
det principiella i Faurisson-affären.
Visst är hans person mig känslomässigt
svårbegriplig. De olika politiska, sociala, intellektuella faserna i
hans liv följer en efter en efter varandra som olikfärgade
kulor i ett ideologiskt halsband. Också hans yttre
person blir till en serie personager. Mannen i
shantungkostym och sportbil följs av mannen i storkängor som
springer ut i skogen och gör upp eld under kaffehurran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
