Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om en liten kvinnopolitisk bomb i familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det. Därefter rationaliserade hon detta. Laddningen i
hennes aggression gavs av det bulnade
barndomsminnet av Alva.
Hon — och kanske framförallt hennes son Stefan och
dennes dåvarande sambo — tog sedan hand om Alva
och Gunnar när de var gamla och sjuka. Att de betalade
hennes resor och annat för detta och sörjde för Stefans
studier var då väl inte mer än rätt. Hon hade ju klagat
för dem att hon varit den som fått minst presenter.
Rationaliserad alltså men inte en riktigt rationell
aggression. En som därtill kan få rätt stora följder när
den spelas ut publikt.
Om det nu inte är fråga om en kvinnopolitisk aktion.
Kaj skrev ju till mig att det rörde sig om en
kvinnopolitisk nödvändighet. Och det verkar som om det inte
bara är Bonniers PR-avdelning som varit i rörelse. Det
är lite för mycket rörelsepolitik i upplägget; det luktar
feministkampanj om det sätt på vilket Kaj lanseras.
Den rörelsetrogna Vår Bostad skickade ner Inger
Ärlemalm till Tyskland för dyra pengar. Hon är rörelsens
kvinna till yrket. För Prisma skrev hon boken: Så vinner
kvinnor makt och inflytande; handbok i strategi.
Grunden för hennes författargärning är annars arbete med
vissa skrifter för Socialdemokratiska kvinnoförbundet,
Stockholms socialdemokratiska kvinnodistrikt, Statens
ungdområd och liknande. Bortsett från att jag anser att
hon är en dålig redaktör för Författaren misstror jag
hennes politik.
Att Maj Fant med upprördhet kunde kommentera
Ärlemalms artikel redan numret efter tyder på
organisering. Den garanterar Kaj i så fall ett organiserat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>