Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska Tidsbilder - XIV. Mordet vid Göksholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Stensson ett bud, som sökte säkerhet och lejd för sin herre,
att personligen möta Engelbrekt i Örebro. Engelbrekt gaf den
begärda lejden och herr Bengt mötte sin vederdeloman på Öre-
bro slott. — ”Må jag vara med frid i riket”, sporde Bengt
Stensson, ”så vill jag låta vår sak komma under rådets dom”.
— ”Rättsligast, herr Bengt, synes mig att vi det göra” — gen-
mälte Engelbrekt -— ”och skolen I af mig intet ondt hafva att
vederfara”. — Nu gjordes en öfverenskommelse, att frid skulle
vara dem emellan, och deras tvist hänskjutas under rådet vid
det till pingsten sammanträdande riksmötet. Förlikningen be-
kräftades genom å ömse sidor valde löftesmän: för Bengt Stens-
son af Sone Pedersson och Germund, och för Engelbrekt af
Kettil och Johan Andersson, och Bengt blef af Engelbrekt bju-
den som gäst till slottet, hvarpå de skildes åt som goda vän-
ner. Det säges, att det var på Bengt Stensson förslag, som
Engelbrekt beslöt sig för att göra resan till Stockholm sjöledes
öfver Hjelmaren och Mälaren, emedan han ännu var så svag
efter sin sjukdom, att han icke kunde sitta till häst. — Tvenne
väl utrustade båtar förde honom, hans hustru och några få
svenner halfannan mils väg om aftonen förbi Göksholm. Straxt
norr om slottet och endast genom ett smalt sund skild från
fastlandet ligger en liten holme. Här beslöt Engelbrekt lägga
till och hvila öfver natten.
Ehuru nära Valborgsmessan, kändes nattluften skarp och
kylig, hvarför några af svennerna gjorde upp eld och satte den
sjuke härföraren vid den värmande stockbrasan, medan andra
tillagade qvällsvarden och redde nattläger i ordning.
Nu hördes årslag i sundet. En båt från Göksholmssidan
styrde färden mot holmen.
”Det är herr Bengts utskickade” — sade Engelbrekt glad
— ”jag förstår, han vill visa mig sin vänskap och bjuda oss
till Göksholm öfver natten, men jag kan ej för min krankhets
skull”. — Han skickade ett par tjenare att anvisa de ankom-
mande ett tjenligt landningsställe och vacklade sjelf, stödd på
sina kryckor, de fremmande till mötes, bland hvilka han igen-
12
Hofberg, Nerikes gamla minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
