Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket - XX. Skrock och signerier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_#’JMB
213
gått upp, emedan trollpackorna lätt kunna komma in ock få
makt med huset.
Likaså höra golfven sopas, innan spjället dras upp, och
soporna kastas på grannens egor.
Ingenting må under denna tid lånas ut ur gården, ty
trollpackorna kunna lätt komma och få tag deri.
Afvenså må ingen låta någonting ligga ute, såsom ugns-
redskap, qvastar o. d., emedan trollpackorna gerna begagna så-
dana saker att rida på till Blåkulla.
Onsdagen rida de dit, helst på deras grannars kalfvar.
De fila metall af kyrkklockorna och utströ den i luften, under
önskan att komma så långt ifrån Guds rike, som metallen
kommer ifrån klockan. Påskaftonen fara de åter till Blåkulla
och betala sin tribut i smör till Satan. Under natten lägga de
sin hamn i sängen för att ej röja sin frånvaro ’). ■—• Då samla
sig skyttarna för att ”skjuta påskkäringar”. — Vissa träd äro
framför andra bekanta som trollpackornas samlingsställen. På
dem skjutes mest2).
Med påskmorgonen, då man vid soluppgången kan se hur
solen vänder sig, eller ”dansar vid Kristi graf”, är all fara för-
bi, och man kan återtaga sina vanliga göromål.
Midsommar.
Midsommarsaftonen böra alla örter och blomster, som an-
vändas till läkedom för menniskor och djur, insamlas, om de
skola hafva sin fulla kraft. Då skall man plocka nio slags ör-
*) En qviuna i Bungsätter födde ett barn kort före påsk. Grannarna skulle påskaftonen
se till den sjuka, men funno i hennes ställe en stock liggande i sängen. Sjelf var hon till
Blåkulla. Hon var ock känd’som trollpacka. Sägen från Ö. NeriJce.
2) För ett par mansåldrar sedan skulle en skogvaktare, under Hasselfors bruk i Skagers-
hults socken, tidigt en påskmorgon gå ut på fogeljagt. Då han kom på de öster om sjön Tof-
ten liggande Stabo ängar, hörde han öfver sitt hufvud ett underligt hvinande i luften. Som
gammal jägare kunde han ej återhålla lusten att sända de hemresande trollpackorna ett skott,
hvilket hade till följd, att en af resenärerna nedföll ur luften. Yid närmare påseende befanns
hon vara en illa känd, för trolldom misstänkt gammal qvinna, ”vester ifrån i socknen”, som
för sin Blåkullafärd begagnat ”vatthon vid prestgården” till ridhäst. Gumman blef af det äf-
ventyrliga fallet låghalt för lifstiden. Men med skogvaktarens lycka som jägare var det ock
för alltid förbi. Meddel. från V. NeriJce.
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
