Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 HASSELQUIST UNDERCSHANS TID IoGCALESBURG:
Att Hasselquist var själen i denna rörelse, att han
befrämjade den, ledde och gladde sig öfver den, emedan
han trodde på nödvändigheten af en sann väckelse och
omvändelse, detta är helt visst, och denna öfvertygelse
hade han, så länge han lefde. Men på samma gåvg kan
man icke neka, att han undergick en mycket märkbar
förändring, som var mycket hälsosam. Denna
förändring rörde icke kristendomen och vår lutherska läras
grundfrågor egentligen, utan mera kulten, d. v. s.
gudstjänsten och kristendomslifvets praktiska former, så
vida man icke bör nämna uppfattningen af nådemedlen
och predikoämbetet. I senare fallet tror jag, att han
blef allt mera hälsosamt konservativ, men han blef icke
så konservativ, att han fruktade för andliga rörelser i
församlingen, utan tvärtom predikade och handlade så,
att han ville, det alla måtte vara i sanning andligen
vakna och omvända. Men under väckelsen i Galesburg
1854 och sedan under flera år gick han noglångt i
eftergift för amerikanska reformerta metoder och åsidosatte
den svenska lutherska kyrkans kult och kyrkliga bruk,
så att man kunde tro, att han blifvit en riktig rabulist.
Sålunda kunde man på en söndagsförmiddag se honom
komma i kyrkan i en hvit linnerock, och som han gick
på gången, kunde han uppstämma en af Ahnfelts
sånger, då vanligtvis hela församlingen stämde in. Sedan
spatserade han rätt upp i predikstolen, läste upp en
bibeltext, höll därpå en extemporär bön, sedan predikade
han en stund; men just som han stod och predikade,
började han igen att sjunga en bekant sång, och sedan
fortsatte han att predika en stund igen. Slutet blef lika
improviseradt som början. Man frågar: huru var det
möjligt, att Hasselquist, som äfven då i allmänhet
predikade Guds ord i öfverensstämmelse med vår lutherska
lära, kunde blifva så rabulistisk i afseende på kulten?
Jag kan icke andraga någon annan orsak än följande
förhållande: För det första var den svenska församling-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
