Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREHASSELOUVTISTS-TIDA ICROCK: ISLAND: 287
kännelse, hvilken var bland det sista han såsom fullt
medveten yttrade: "Jesu Kristi, Guds Sons, blod renar
oss från alla synder. Ja — det räcker till för mig.” Och
just som solen uppgick den oförgätliga
onsdagsmorgonen, slumrade han in så stilla och ljuft, och anden var
förlossad för att evigt få äga, hvad han här hoppats,
och vara i ostördt åtnjutande af Guds salighet bland de
förlossade rättfärdigas andar. Ett sådant slut på ett
sådant lif kan ej annat än ur djupet af ens hjärta mana
denna bön: ’Min själ dö med de rättfärdigas död, och
min ände varde såsom dessas ände.”
Den känsla af förlust och saknad, som vid
underrättelsen om den älskade lärarens bortgång bemäktigade
sig alla, skalljag icke försöka att beskrifva. Man kände,
att man lidit en förlust, som, mänskligt att se, intet
kunde ersätta. Därför voro också de ovanligt
storartade begrafningshögtidligheterna och de talrika öfriga
uttrycken af sorg och saknad från enskilda och kårer
här inga blott tomma former; man kände hvad man
sade, man följde tacksamhetens och kärlekens drift, när
" man handlade. Någon sådan likbegängelse har aldrig
varit bevittnad bland svenskarne i Amerika. Den öfver
allt i sorg draperade skolbyggnaden och kapellet, de
talrika och utsökta blomsterprydnaderna, de många
resolutioner och telegram, alla talande samma
saknadens och hjärtats språk, den imponerande sången och
musiken och ej minst de allvarliga
begrafningspredikningarne, som så vältaligt ställde lifvet och döden,
tiden och evigheten inför våra ögon och äfven läto oss
tydligt se, hvad vi uti den hädangångne fadern och
läraren haft — allt gjorde det till en stund, som sent skall
förgätas af dem, hvilka hade förmånen att närvara.
Aldrig skall jag heller förgäta den syn, jag såg vid
grafven, då hela ungdomsskaran, både ynglingar och
jungfrur, från Augustana College och Seminarium iskön
ordning tågade fram och hvar och en offrade en sista enkel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
