Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 DR HASSELQUISTSTELDI FEROCK-ISEAND:
åt hufvudet, så att han nog ej kände igen flere än sin
sonhustru. Därefter föll han i en stilla sömn och
afsomnade fridfullt såsom ett barn kl. 7 på onsdagsmorgonen
den 4 februari.
Redan på måndagseftermiddagen bad han mig, att vi
vid morgonbönerna i kapellet och äfven eljes skulle
bedja till Herren för honom. Det gjorde vi också på
tisdagsmorgonen; men på onsdagsmorgonen vid
morgonbönen tillkännagafs för den kära ungdomsskaran,
att deras lärare och fader hade gått hem. Sorgen
kändes djup ibland oss alla, och ännu svårare öfverföll den
hans anhöriga.” .
Rörande samma ämne så väl som om hans begrafning
skref professor A. Bersell i "Augustana” för den 16 april
1891:
"Alltsedan förliden sommar hade det för oss alla
varit tydligt, att den ädle patriarken nalkades slutet på
sin arbetsdag. Det kroppsliga omhöliet vissnade
synbarligen dag från dag för att från de lekamliga banden
lösa en ande, som redan länge i mer än vanlig mening
haft sin umgängelse i himmelen. Och likväl, när han
sista lördagen ijanuari måste för alltid lämna det
skrifbord, där den besökande annars alltid brukade finna
honom, var det väl knappast någon, som anade, att
slutet var så nära. Då jag ännu föga mer än ett dygn,
innan han afsomnade, besökte honom, hade icke ens
läkaren en tanke på att det led så fort. Själf var han dock
tydligen medveten om att hemförlofningen var nära. Så
trött han var! Och hvem undrar därpå? Efter en
sådan arbetsdag! Han själf var en bönens man, och den
enda tjänst, han nu önskade af sina vänner, var att
bäras på förbönens armar inför nådens tron. Hans hopp
i lifvet hade varit att för blodets skull få vara ett Guds
nådebarn, och med samma vissa, lefvande hopp gick
han genom dödens mörka dal. Hans sista stunder
kunna korteligen kännetecknas med hans härliga be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
