Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 DR IHASSEELQUISTS PED) IS ROCK ISGAND:
Men hvilken lärd i vår tid kan blifva specialist i alla
eller många ämnen? Hans minne var till senare tiden i
allmänhet godt, hans läslust var genom hela lifvetstor,
och han följde med spänd uppmärksamhet tidens gång,
i synnerhet de vetenskapliga forskningarna på olika
områden; men mest intresserad var han af hvad som
föregick inom teologiens värld.
I omdömesförmågan var han klar och sund, utom då
hans veka känslor stundom fördunklade den, eller då
han råkade ut för klyftiga och sluga diplomater. Till
diplomat och demagog dugde han icke. Därtill hade
han för mycket af det uppriktiga barnets själ. Därför
hände det mer än en gång, att en slipad skolgosse kunde
bedraga honom.
Till utförande af ett godt arbete fordras icke blott
förstånd utan äfven en god vilja; och att H. ägde mer
än vanlig viljekraft, kan man döma däraf, att han
uthärdade och hann med så mycket under sin arbetsdag.
Visserligen blef denna dag icke så kort, men huru många
hafva icke lefvat lika länge som han, men likväl ej
uträttat hälften så mycket. Han ville verka medan dagen
varade, ja, det var för honom ett ovillkorligt siälsbehof
att verka och att icke gifva sig nägon hvila, förrän han
fann hvilan i grafven. Alltid var han färdig och redo
för arbete. Endast en gång såg jag honom somna på
sin post. Detta hände i Geneva, Il., 1858, då han en
kväll vid gudstjänstenikyrkan under ett tillfälligt möte
af pastorer skulle tiäna som organist. Talen blefvo
många, kanske äfven långa, och H., som kom till mötet
uttröttad af resor och predikande, tog sig en blund på
en bänk bakom orgeln på läktaren. Då talen voro slut
och man väntade, att orgeln skulle uppstämma en
psalm eller sång, var alltipg märkvärdigt tyst på
läktaren, utom att en och annan ""timmerstock” kom dra-
gandes. Emellertid väckte själfva tystnaden i kyrkan
vår sofvande organist, som reste på sig, satte sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
