Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DREYHASSEEQUISTSCITDYTROCK ISECAND: 201
orgeln och började spela och sjunga, såsom om allt hade
varit i sin behöriga ordning. Lugn själsbehärskning
var ett utmärkande drag i hans karakter, och därför
såg man honom aldrig förlägen. Mer än en gång hände
det, att, när någon predikant af någon orsak bröt ner
sig under predikan, H. uppträdde omedelbart och
fortsatte predikan, såsom om han varit beredd därpå.
Man kan knappt säga, att han var begåfvad med en
liflig känsla; men han hade en djup, öm och vek känsla,
en ömhet och vekhet, som man knappt hade väntat hos
den manlige mannen. Detta förnam man icke blott
inom familjen, utan äfveniall hans umgängelse med
andra människor. Väl kunde han vara positiv, stundom
något uppbrusande under sina påståenden, men märkte
han, att han sårat någon, var han gevast färdig att
godtgöra felet och att hela såret på ett kristligt och
kärleksfullt sätt. Han kunde bestraffa och tillrättavisa
felande bröder, och han kunde låta sitt ords svärd skära
djupt; men han förstod konsten att säga sanningen i
kärlek. Han dömde mildt om andras fel och syntes
aldrig tänka på, att det fanns någon ’"argan list” hos
någon. Utan tvifvel gick han häruti stundom för långt,
då han lät sin känsla förleda sig till flathet; men det
var ju bättre att fela på denna än den motsatta sidan.
I sammanhang härmed kan ock nämnas, att han hade
en djup känsla för det sköna i naturen och konsten.
Särskildt älskade han sång och musik och var själf i
besittning af en utmärkt fin och mjuk tenorstämma,
som märkligt nog bibehöll sin klang intill slutet af hans
lefnad. Den, som en gång hört honom sjunga G. Wen-
. nerbergs Davids 4:de psalm: "Hör mig, Herre, när jag
ropar”; i synnerhet om det var vid en mer än vanligt
allvarlig stund i en kyrka, skall säkerligen icke snart
glömma de djupgående intrycken.
Utrustad, som vår doktor var, med icke 1inga
snillegåfvor, var han dock i vissa afseenden icke någon god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
