Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
med honom. Kocken stal mulåsnan, men vi fingo
den dock sedermera tillbaka. Han lofvade heligt
att mörda oss i Bolivia, men det gjorde så många,
och det blef ju aldrig något af.
Don Roberto står helt lätt klädd och byter
papper på sina växter. Då och då för han handen
nervöst innanför skjortan, och med ett blodtörstigt
utseende aflifvas kosmopoliter och sydamerikaner.
Af alla de djur som européerna infört till
Amerika är “Pulex irritans“, det, som trifs allra
bäst. Den sydamerikanska rasen af denna djurart
är välväxt och storväxt och förekommer öfverallt.
Troget, rörande troget, följer den människan
bort till urskogens allra aflägsnaste vrå.
På den ena foten drar jag på mig en stöfvel,
den andra sticker jag försiktigt i en toffel. Jag
har nämligen fullt med sårnader från garrapatas
och sandloppor. Sandloppor och garrapatas, i
dessa två ord ligger hela urskogslifvets afvigsida.
De förra borra sig in i huden isynnerhet vid
nagelrötterna på tårna, lägga ägg, ur hvilka sedan
små hvita larver kläckas och smörja sig med det
variga köttet. Garrapatas! usch! De äro ett
slags fästingar, som borra sig in i huden. Tagas
de ej ut försiktigt, får man bulnader, som öfvergå i frätsår.
“Tag reda på mulåsnorna Lei va, så ingen
blir stulen“, skränar Boman ut, tilläggande några
spanska svordomar, som till och med göra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
