Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
mycket, som är värdt att snappas opp, och mycket,
som kommer af öfvertro. Det var José, som
först berättade oss om barngrafvarna vid Arroyo
del Medio. Han hade sökt skatter där och blott
funnit ben. En af oss, somsen gräfde på platsen, fann
fyra urnor modellerade med fantastiska ansikten
och innehållande barnskelett. I en af dessa krukor
fanns jämte skelettet sju snäckor från hafvet, vi
sande på en förhistorisk förbindelse mellan folken
från det inre af kontinenten och kusten.
Då jag var trött och sjuk, sade jag god natt
och smekte den blåögda flickan och fick därför
en vänlig nick af doña Julia. Min bädd utgjordes
af sadeln och mina ponschos. På mina fotter låg
en af don Josés hundar och värmde sig och mig.
Innan jag somnade kastade jag en blick bort
till elden. Mot den mörka skogen aftecknade
sig doña Julias ansikte upplyst af ljuset, det var
gammalt i förtid, det var fåradt, och det låg något
tankfullt och bittert däröfver. Lifvet och sorgerna
äro allt de samma i den kalla norden och den
tropiska urskogen.
Barnen sade god natt och läste en bön för
hvar och en. Den lilla blåögda vågade sig till
och med fram till min bädd och mumlade några
ord med knäppta händer, men ilade straxt försagd
till de äldre barnen, ty de hade visst sagt henne,
att han var en olycklig, som inte förstod att
läsa böner, och hon hade glömt sig stackars liten,
ty han var ju ändå vänlig, hedningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
