Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Då jag var trött, somnade jag dock snart
och vaknade först af morgonkylan; drack litet
maté, tog en liten klunk ur flaskan. Sökte sedan
reda på ur min sadelpåse en leksaksvagn dragen
af en åsna, med en fjäder att skrufva upp. Barnen,
och ej minst de gamla lekte därmed, skrattade
åt åsnan, som gick både framlänges och bak
länges. Man hade roligt, och doña Julia gladde
sig åt älsklingsdotterdotterns glädje. Det var
stoj, det var munterhet i don Josés rancho, och
det gladde äfven mig. — — — — —
Då kom slaget. — — — — —
Telegrafen hade burit det öfver världen. En
ryttare hade burit det vidare till mig.
Det blef tyst i ranchón i Agua Blanca, leksaksvagnen ställdes undan, inga frågor, inga be
klaganden, en tyst vänlighet, det var allt, en takt,
sådan som jag aldrig kan glömma, en takt, som
visade mig en af kreolens vackra sidor, om den
också hör till urskogen.
Då jag red bort, gaf doña Julia mig ett
krucifix. Det var gammalt och ärgigt. Det var
gifvet till en kättare, kanske hedning, det visste
hon inte så noga, men det var så välment.
För att ursäkta sig, att hon trängde det på mig,
så sa hon, att det var hittadt i jorden och var
från de gamla.
Vägen gick genom torrskogen bort till Pi
quete, där kaktéerna stå dystra och marken saknar
grönska. Där slogo vi vårt läger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
