Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När det dagades, gick jag att gräfva i booch grafplatser, och när det mörknade, gick jag
hem till lägret, där elden brann, där lågorna
täflade och höjde sig, brusto och försvunno i
glöden.
Jag hade gladt mig, när vi lämnade Quinta,
så öfvermodigt åt mina små segrar. Jag hade
gladt mig för min egen skull, men kanske dock
mest däråt, att de hemma skulle väcka glädje.
Piquete hade varit ämnadt att bli en länk däri.
Mina tjänare, Menna från Sierran, som knap
past varit utom sin bergdal, Bustamante med den
blå, fladdrande halsduken, den rosenröda näs
duken, de trånga, lackerade, högklackiga stöflarne, den glada rumiaren från krogarne, som
låtit fädernearfvet gå på vin och flickor, och
Leiva, den gamla räfven, som varit med om
otaliga äfventyr, som rest öfverallt här i det inre,
och spelat på alla krogar, alla visade de mig
en vänlighet, som aldrig var påflugen, en takt,
som är nedärfd och skolad hos dessa kreoler
sedan conquistadorernas s) dagar.
Det är tyst kring lägerelden; jag ligger en
sam vaken och grubblar på minnena, på sorgerna.
Elden slocknar, bränderna falla samman, glöden dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
