Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
öfver dem, men jag tror inte riktigt, att den nye
guden segrade öfver den gamla gudinnan. Hon
bor allt där ännu. När en punaindian går där
förbi med sina åsnor och lamas, då offrar han
en buss coca på bergväggen.
På fjällpassen äro stora stenrös. En gång
försökte jag beräkna stenarne i ett sådant rös.
De voro mera än femtiotusen. I röset voro in
stuckna kvistar med röda tofsar.
När en indian går öfver passet, så offrar
han en sten, så har hans förfäder gjort sedan
incaväldets dagar, och på så sätt hafva alla dessa
stenar hopats här. Det är åt Pachamama, som
han offrar, för att inte lastdjuren eller han själf
skola tröttna på vägen.
På andra pass äro små fyrkanter af sten.
Där inkastar den passerande indianen en buss
coca. I ett altare hade någon lagt åsnelort. Den
hädaren ! Ve den ! Det finnes många afgrunder,
många slippriga pass här i fjällen, där gudinnan
kan hämnas en oförrätt.
Är naturen dyster och inbunden, så är män
niskan, som lefver i sådan natur, det också. Så
lunda är indianens karaktär här mycket formad
efter punans natur. Han är sluten. Han är
ogästvänlig som den högslätt, han bebor. Häg
ringarna på saltmarkerna ljuga, när de visa sjöar
och öar, där det blott är den oändliga saltöknen.
Punaindianen ljuger alltid, ibland af försiktighet,
mest af vana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
