Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5i
beredt af Tarijadrufvor. Vi dricka ett glas. Här
på krogen är det dock tämligen dåligt. Tacka
vet jag hos fransiscanermunkarna, där är bränn
vinet utmärkt.
In kommer en gammal gråhårsman. Det
är en fransman, markis G. de G. Han håller
oss sällskap vid ett glas vin. "Diamanterna,
diamanterna", säger den fulla doktorn, med ett
hånfullt skratt; “tror herr baron på dem?“ G.
de G. tar saken allvarsamt och tager upp några
kvartsbitar ur fickan. Det är hans diamanter.
Han ser, att jag 1er, men utan att afskräcka sig
så säger han : “Jag har bränt dem och fått
kol. Det är verkliga diamanter, och jag har
miljoner af dem."
“Lägg då en i pipan, få vi se om den för
kolas“, säger någon. Stackars, stackars G. de
G. är litet tokig. Han tror sig vara omätligt
rik med sina diamanter, som de dumma män
niskorna ej förstå sig på. Han tror, att alla för
följa honom, han varnar oss ständigt för lön
mördare och isynnerhet för munkarne. Stackars,
stackars G. de G, han blef tokig, när hustrun
hans dog. Sorgen tog hans själ. Han är en af
dessa olyckliga, som lifvets händelser drifvit från
hemmet ut och bort. Han hör till drifveden på
lifvets haf, och mycken sådan drifved finnes här
borta.
G. de G. är en fint bildad man, kanske den
mest allmänt bildade här. De fina, skarpa dragen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
