Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antaga deras inbjudan. Det har synts mig lämpligt att
skildra dessa bägge färder till Rio Pilcomayo i ett
sammanhang.
Med fem man lämnade jag den 27 oktober 1909 den
bolivianska militärposteringen vid Guachalla, tio mil
nedanför Crevaux, följande Rio Pilcomayos nordöstra strand.
Med mig följde en mestiz, Flores, som tolk. Han talade
förträffligt choroti och förstod även något ashluslay. I åratal
hade han levat bland indianerna och hade där ett flertal
hustrur. Av de vita vid Rio Pilcomayo har väl ingen lyckats
att förstå indianlivet som denne man. Han känner deras
seder och bruk, han vet, hur man skall skicka sig vid en
indianfest, han kan sjunga deras sånger, han dansar som en
indian. Många chorotikvinnor ha givit sig åt de vita. Flores
är den enda vita, som har ett barn med en sådan kvinna och
chorotiindianerna anse honom höra till familjen. Han är
deras vän och rådgivare och mången gång har det varit
han, som fört underhandlingarna mellan indianer och
nybyggare. En förträffligare tolk kunde jag knappast få.
Vårt första nattläger efter Guachalla hade vi i en
ashluslayby. När jag red in i byn, voro alla indianerna fulla.
Under jubelrop förde de min mulåsna fram till festplatsen.
»Elle is.» »Den lilla papegojan är god», ropade indianerna.
»Ashluslay is! is!! is!!! Toba häes! häes!! Ashluslay goda,
toba dåliga», skränade »den lilla papegojan», ströende
tobaksblad omkring sig. Man lyfte mig av mulåsnan, man
omfamnade mig och man berusade mig med algaroboöl.
Det var vilt, men det var intressant. Den natten sov jag
utanför min bädd, under det att tre indianer snusade
inrullade i mina filtar. Sämjan var god, men kommunismen
var besvärlig.
Trots glädjen, trots vänskapen, trots ruset, trots gåvorna
kunde tolken ej förmå indianerna att föra oss in i
hjärtat av deras land på de vägar, de ha, som gå rätt in i norra
Chaco. Alla löften voro glömda. Där fanns inga
människor, där fanns inte vatten på tre dagsmarscher sade en,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
